Elvy Söderström står på utsiktsplatsen vid backhopparstadion, med sitt älskade Örnsköldsvik nedanför och pratar i telefon med Peter Forsbergs pappa Kent. Han ringde från Spanien då Elvy var upptagen med fotografering. Det dröjde bara ett par minuter innan Elvy ringde tillbaka.
– Som förtroendevald vill jag vara tillgänglig, förklarar Elvy som nästan jämt knappar på sin tjocka mobil för att kolla den senaste skörden medborgarkontakter.
Efter några år i riksdagen under finanskrisen i början av 90-talet, flyttade hon hem och blev kommunstyrelsens ordförande 1995. En post hon fortfarande har.
Hennes politikerbana sammanfaller med andra ord väl med tjugo år yngre Peter Forsbergs karriär som ishockeyspelare. En gång när ett amerikanskt tv-team var i Örnsköldsvik för ett reportage om bygdens store son ville de intervjua Elvy. Reportern undrade hur det kom sig att lilla Örnsköldsvik fostrat så många framgångsrika NHL-proffs.
– Plötsligt hör jag mig själv säga: skolmaten! skrattar Elvy.
”Peter” som Elvy kallar honom är medfinansiär till ett större hotell som just nu byggs nere vid hamnen. Föder det avundsjuka att Peter Forsberg, Markus Näslund och andra NHL-stjärnor kommer hem till Örnsköldsvik med hundratals miljoner på banken?
– Nej, jag tror inte att avundsjuka är något stort problem. Och det beror säkert på att Peter och Markus är väldigt ödmjuka och angelägna om att ge något tillbaka till sin hembygd.
Visst, det kanske finns någon som muttrar ”det är klart att Forsberg fick bygga i hamnen”, men om några andra är villiga att investera 140 miljoner kronor så är de välkomna att ringa, säger Elvy.
Många av Elvys arbetsdagar börjar i ett mötesrum på kommunhuset som kallas ”Surret”. Strategiskt placerat med bara några stegs avstånd till de övriga kommunalråden är det här många av kommunens viktiga beslut förbereds.
– Ofta stöter vi på varandra vid kaffemaskinen på morgonen och så rycker vi med varandra in på ”Surret” en stund. Jämfört med att sitta i riksdagen där det ofta tar längre tid att se resultat av besluten så är det här ett väldigt rakt och roligt sätt att arbeta på.
Den här morgonen har Elvy bjudit in fastighetsansvarige Rikard Salomonsson för att prata om behov av mötesplatser för ungdomar i centralt belägna Folkparkens lokaler.
– Det är slöseri att låta lokaler stå tomma om de kan ge ungdomar en meningsfull fritid, menar Elvy.
Det var i slutet av 80-talet som idén om en järnvägsförbindelse mellan södra Sverige och städerna längs Bottenviken fick fastare form. Botniabanangruppen bildades och Elvy blev ordförande och arbetsledare i den informella kärntruppen.
– Vi hade så jädra roligt när vi smidde planer om hur vi skulle påverka rikspolitiken och näringslivet, minns hon.
De saknade inte skeptiker att övertyga. SIKA, statens institut för kommunikationsanalys, lade fram en utredning som argumenterade för att planerna på Botniabanan borde skrotas.
– När jag såg hur nedstämd gruppen blev så tänkte jag att det får bli min roll att visa att vi inte ger upp. Jag trodde ju benhårt på idén om att föra människor närmare varandra och skapa en stark länk till all fantastisk industri i norra Sverige.
En onsdagseftermiddag i december 1996 ringde telefonen på Elvys arbetsrum. Regeringen med Göran Persson i spetsen gav klartecken och lovade att ordna finansieringen.
Det enda ord som Elvy så här 15 år senare kommer på för att beskriva känslan är typiskt norrländskt: ”Mäktigt”.
Att det ändå dröjde tills ifjol innan Elvy kunde hålla invigningstal och att banan söder om Botniabanan ännu inte är klar är en annan historia.
Under alla år som kommunstyrelsens ordförande har Elvy Söderström lagt stor vikt vid att lära känna människorna i kommunen.
Medarbetarna vittnar om att det kan ta en timme bara att ta sig från kommunhuset till en lunchrestaurang några kvarter bort. Hon hälsar på alla och pratar med många.
– Det som ger mig näring som politiker är mötet med människor. Därför tycker jag år 2011 fortfarande att det här uppdraget är roligt.
Peter Holmqvist, chef på kommunens tillväxtavdelning, menar att hennes popularitet delvis satt blockpolitiken ur spel.
– Många här i Örnsköldsvik röstar inte efter partifärg. De röstar på Elvy.
Finns det någon risk att hon är så dominerande att det blir svårt att fylla tomrummet när hon slutar?
– Ja… kanske, säger Peter Holmqvist.
Elvy själv är inte orolig
– Jag är helt klar över att ensam inte är stark. Det viktiga är att få många människor att engagera sig och fungera som ett lag och det tycker jag att vi har lyckats med.
Än ser Elvy inte slutet på sitt politiska liv.
Det händer ju så många spännande saker. På väg till ett besök på en förskola passerar vi klassiska industriområdet Domsjö.
Här har det traditionella massabruket med pappersmassa som huvudprodukt under senare år bytt skepnad och blivit ett avancerat bioraffinaderi. Elvy jublar när hon ser de nyuppsatta reklambudskapen för kläder i viskostyg.
– För 15 år sedan fanns det många orosmoln. Den traditionella industrin gick dåligt och vi hade förlorat tusentals jobb. Men i takt med att jobben har kommit tillbaka har vårt självförtroende ökat och allt fler vill vara med och bygga framtidens Örnsköldsvik.
Foto: Niklas Björling
Du kan beställa eller ladda ned tidningen Uppdrag demokrati
