Ett av förslagen som diskuterats är att landstingen ska ta över ansvaret för all behandling, både psykosocial och medicinsk. Om förslaget skulle bli verklighet riskerar det att försämra stödet för den enskilde. Missbruks- och beroendevården måste kunna möta olika gruppers behov. Då krävs ett gemensamt, jämbördigt ansvar mellan socialtjänst och hälso- och sjukvård. I stället för att ödsla kraft på att flytta ansvarsgränser vill vi se tydligare regler för brukarinflytande, starkare krav på samverkan och en stärkt roll för primärvården.
Missbruks- och beroendeproblem kan bero på olika omständigheter. Det kan finnas biologiska förklaringar, men också psykologiska och sociala. Den som missbrukar kommer ofta från svåra sociala uppväxtvillkor. En hög andel har psykiatriska diagnoser. Läs- och skrivsvårigheter är vanliga. Den privata ekonomin är svag, liksom de sociala nätverken. Situationen försämras dessutom ytterligare av dåligt bemötande från delar av samhället.
Det kan vara svårt för personer med missbruks- och beroendeproblem att få rätt insats i rätt tid. Det handlar om tillgång till hälso- och sjukvård, behandling av själva beroendet, arbete, sysselsättning och bostad. För att lyckas med en förbättrad missbruks- och beroendevård krävs därför kompetens och insatser från både socialtjänst och hälso- och sjukvård. Vi håller med om att primärvården måste ta ett större ansvar, inte minst för att ge tidiga insatser vid riskkonsumtion. Men vi håller inte med om att lösningen skulle vara att landstingen tar över ansvaret för all behandling. Erfarenheter från Norge visar att en sådan lösning tvärtom skapar nya samordningsproblem och nya brister i vårdkedjorna.
Om hälso- och sjukvården tar över ansvaret för all behandling är risken stor att kvalitén försämras samtidigt som individens rättigheter försvagas. Med socialtjänstlagen, som är en rättighetslag, kan den enskilde missbrukaren hävda sin rätt i domstol. Den möjligheten finns inte i hälso- och sjukvårdslagen. Brukarorganisationernas erfarenhet är att klienter har lättare att få rätt gentemot socialtjänsten än vad patienter har gentemot hälso- och sjukvården. Vår utgångspunkt är att den enskildes ställning ska stärkas, inte försvagas.
En förflyttning av ansvaret riskerar också att leda till ett smalare utbud av insatser eftersom fokus på de sociala insatserna minskar. Vi befarar dessutom att färre personer får behandling om socialtjänstens roll och ansvar tonas ner. Därtill finns en risk att den kraft och energi som borde läggas på att förbättra missbruksvården i stället ägnas åt organisatoriska frågor som följer av ändrade huvudmannaskapsgränser.
Vi anser att det är bättre med förslag som förtydligar primärvårdens viktiga roll, stärker brukarnas medverkan, både på individ- och verksamhetsnivå samt skärper reglerna för samverkan mellan kommuner och landsting. Till exempel bör huvudmännen åläggas att ta fram gemensamma överenskommelser, där det framgår vilket samlat behandlingsutbud som erbjuds och vem som ska göra vad i förhållande till individen. I flera av de län som ingår i Sveriges Kommuner och Landstings utvecklingsarbete Kunskap till praktik har huvudmännen upprättat samverkansavtal. Både brukare och personal upplever att missbruks- och beroendevård i de länen har förbättrats väsentligt. Kunskap till praktik har också sett till att öka det tvärsektoriella och tvärprofessionella kunnandet genom en gemensam basutbildning för över 10 000 som i sitt jobb kommer i kontakt med riskbruk, missbruk eller beroende. Den utvecklingskraft och det engagemang som ligger i detta arbete bör tas tillvara och vidareutvecklas.
Vi tycker att det är anmärkningsvärt att utredaren så tydligt företräder ett synsätt där missbruksproblem enbart ses som ett sjukdomstillstånd. Om det synsättet även ligger till grund för förslag om förändringar i tvångsvården så innebär det att utredningen kommer att förorda att LVM, som är ett komplement till socialtjänstlagen, försvinner och att framtidens tvångsvård ska ligga inom psykiatrin och LPT
Vård och behandling under tvång är ett allvarligt ingrepp i en människas liv. Kvalitén i vården måste bli bättre, idag saknas i hög utsträckning utvärderingar, inte minst av tvångsvård inom psykiatrin. Vården ska, så långt det är möjligt, vara frivillig och tvånget ska aldrig pågå längre än nödvändigt, helst bara i akutfasen och till skydd för den enskildes liv. Det är också viktigt att komma ihåg att det missbruk som så småningom kan leda till tvångsvård kan förebyggas om socialtjänst och primärvård arbetade mer systematiskt med tidig upptäckt och att abstinensbehandlingen blev mer tillgänglig.
Vi menar att det vore ett misstag att slå ihop LVM och LPT. Den som har ett missbruk eller beroende behöver specialiserade insatser som inte nödvändigtvis är desamma som för en person med svår psykisk störning. Det finns förvisso ett stort antal individer med så kallad samsjuklighet, det vill säga psykiska störningar i kombination med beroende. Behandlingsinsatserna måste i deras fall anpassas till den dubbla problematiken. Men av detta följer inte att diagnosen missbruk per automatik är ett psykiatriskt tillstånd. Även personer i behov av tvångsvård har rätt till insatser som utgår från komplexiteten i problematiken och från de faktiska behov individen har. Ibland ligger tyngdpunkten i en social problematik, ibland i en psykiatrisk.
Gerhard Larsson har en ambition om att presentera åtgärder som gör det möjligt för fler att få professionell hjälp. Det glädjer oss. Men att föreslå en reform som saknar stöd hos de som ska vara med och genomföra den är ingen bra idé. Därför är det viktigt att nu ta fasta på de tydliga signaler som skickats från olika håll. Allt annat vore att göra missbruks- och beroendevården en otjänst!
Anders Knape, ordförande Sveriges Kommuner och Landsting
Christin Johansson, förbundsordförande Akademikerförbundet SSR
Eva Nordmark, förbundsordförande SKTF
Alec Carlberg, ordförande Rainbow Sweden - klientrörelsens paraplyorganisation
Sonja Wallbom, förbundsordförande RFHL
Fotnot
LVM (lagen om vård av missbrukare)
LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård)
Artikeln har publicerats på Newsmill.se, 2011-04-27
