Sveriges Kommuner och Landsting har tillsammans med Hässleholm, Halmstad och Borlänge kommuner genomfört studien som bygger på:
- Tre kommuner med olika förutsättningar när det gäller invånarnas utbildning och folkhälsa samt strukturen på arbetsmarknaden.
- En aktstudie som omfattar samtliga med ekonomiskt bistånd under en period av tio månader år 2010.
- Studien är unik, det är första gången en så omfattande kartläggning av bakgrunden till ekonomiskt bistånd genomförts.
De två grupperna i studien kan kort beskrivas enligt följande:
- De ”utförsäkrade”: Liten grupp, förändringarna inom socialförsäkringssystemet de senaste två åren har inte nämnvärt påverkat kostnaderna för ekonomiskt bistånd.
- 0-placerade: Omfattande grupp som aldrig har haft ett jobb och därmed inte är kvalificerade till andra trygghetssystem än ekonomiskt bistånd.
Det är cirka 10 procent som efter en utförsäkring från Försäkringskassan får ekonomiskt bistånd. Det finns inget som tyder på att studien inte är representativ för landet. Det innebär att kostnaden för den här gruppen är 100 miljoner, mindre än en procent av den totala kostnaden på nästan 12 miljarder som det ekonomiska biståndet årligen kostar. I de tre kommunerna varierar kostnaden från en procent till två promille.
Eftersom fokus i debatten har varit på de utförsäkrade har den dolt den stora grupp av sjuka som fastnat i ekonomiskt bistånd därför att de inte har kvalificerat sig till något annat system. Det beror på att de aldrig har haft ett jobb, eller att det senaste arbetet ligger så långt tillbaka i tiden att de inte längre är berättigade till en sjukpenninggrundande inkomst (SGI).
Denna grupp av 0-placerade är en bortglömd grupp som nu lyfts fram. I studien har varannan aldrig haft ett jobb och av de som haft ett jobb har var femte inte arbetat under det senaste decenniet. Särskilt oroande är att det i denna grupp finns en stor andel unga som riskerar att fastna i ett livslångt bidragsberoende. Den här gruppen får inte samma rehabilitering som man får inom ramen för Försäkringskassan. Nuvarande lagstiftning tillåter inte att socialtjänsten tar ett samordnande ansvar för rehabilitering eller ens ifrågasätter varför en person kan vara sjukskriven under flera år utan en rehabiliteringsplan.
Vi måste bli betydligt bättre på att samarbeta för att ge de här människorna hälsa och nyckeln till makten över sitt eget liv, det vill säga ett jobb och en egen försörjning. Vid sidan av det mänskliga lidandet utgör biståndet till den här gruppen en stor andel av totalkostnaden för det ekonomiska biståndet. Det rör sig om 40 000 hushåll och cirka 20 procent av kostnaderna, det vill säga över två miljarder.
Sveriges Kommuner och Landsting har under lång tid arbetat med frågan hur människor som under en längre tid stått utanför arbetsmarknaden kan återanknyta till den. Vårt förslag om ”En gemensam ingång” ger den samverkan som den här gruppen behöver. Förslaget sätter den enskildes bästa i centrum vilket kräver samverkan på ett tydligare sätt än i dag från berörda myndigheter, bland annat socialtjänst, arbetsförmedling, sjukvård och Försäkringskassa. Vi utgår från att regeringen tillåter att ett antal kommuner får genomföra en försöksverksamhet.
För att leva upp till studiens namn ”Gör rätt från dag ett!” krävs enligt rapporten bland annat följande:
- Det måste bli ett tydligare krav på samverkan mellan myndigheter när man kartlägger individens behov och förmågor.
- Försäkringskassan bör ta sitt ansvar för att rehabilitering sätts in för de 0-placerade. I dag har socialtjänsten ingen möjlighet att få till stånd samordnande rehabiliteringsinsatser och kan till skillnad från Försäkringskassan inte ifrågasätta en läkares sjukskrivning trots att den kan ha pågått under flera år utan att kombineras med en aktiv rehabilitering.
- Insatserna till de enskilda måste ske parallellt. En sjuk, arbetslös ska samtidigt ges möjlighet till ett medicinskt stöd, sociala insatser, utbildningsinsatser och arbetsmarknadsinsatser. Först då blir insatserna effektiva.
- Vi måste ägna särskild uppmärksamhet till gruppen unga sjuka. Forskningen visar entydigt att ett långvarigt beroende av ekonomiskt bistånd får långtgående negativa effekter. Denna grupp av unga måste vara en del av de insatser som diskuteras för de med aktivitetsersättning.
- Det finns ett behov av gemensamma nationella analyser mellan berörda myndigheter, framförallt Försäkringskassa, Arbetsförmedling, landsting, regioner och kommuner.
- Det måste betona hur viktigt det är att alla får ett gott bemötande, tydlig information, en rättsäker handläggning och en sammanhållen planering med den enskildes behov i centrum. Först då får den enskilde kraft och möjlighet till en förändring.
Med rätt insatser kan ett stort antal av de långvariga bidragstagarna klara att etablera sig på arbetsmarknaden. Det är en dubbel vinst; en revansch både för individen som för samhället. Sveriges Kommuner och Landsting kommer att bjuda in företrädare för regeringen, myndigheterna och civilsamhället till en hearing där vi kan ta ett första gemensamt steg för att göra rätt från dag ett.
Anders Knape, ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting
Artikeln har publicerats på SvD.se, 2011-04-28
Ladda ner hela rapporten "Gör rätt från dag ett" (pdf-dokument, öppnas i nytt fönster)
Mer om SKL:s arbete med en gemensam ingång
Mer om SKL:s arbete med ekonomiskt bistånd
Ladda ner högupplöst bild på Anders Knape
