StartsidaPressDebattartiklarDebattartiklar 2010Skolans utgifter går inte till onödig byråkrati
Replik

Skolans utgifter går inte till onödig byråkrati

I ett debattinlägg (21/1) skriver Lärarnas Riksförbund (LR) att kommunerna slösar bort hälften av pengarna i skolan på byråkrati. LR:s förslag till lösning är ett förslag om statlig styrning av finansieringen. Det är ett dåligt förslag baserat på mycket svaga grunder. Skolans utgifter går inte till onödig byråkrati.

I SCB:s statistik, ”Kostnader för utbildningsväsendet 2004-2010”, framgår att nästan 52 procent av den totala kostnaden för den kommunala grundskolan går till undervisning, det vill säga i huvudsak lärarlöner. Resterande 48 procent går till elevvård, läromedel/utrustning, skolmåltider, lokaler, skolskjutsar och övrigt. Det handlar alltså inte som LR påstår om ”skolbyråkrater” utan om viktiga delar av skolans verksamhet. Det är självklart för oss att det är helt nödvändiga utgifter för en fungerande skola.

Det betyder inte att allt är perfekt i skolan. Men att resultatet i våra skolor beror på exakt hur många kronor som går till vad är inte heller rätt utgångspunkt för en konstruktiv debatt. Skolans styrning och ledning har stor betydelse, i det avseendet har LR rätt i sin artikel. Vi redovisade nyligen resultatet från en analys av skolan som visar att just den lokala styrningen, utvärderingen av resultat och höga förväntningar på eleverna är framgångsfaktorer för skolan.

Det vore bättre att ivrare för förstatligande av skolan började med att analysera vad som kan göras bättre istället för att reflexmässigt tro att statlig styrning är en automatisk lösning på allt. Det faller på sin egen orimlighet. Se bara på statligt styrda organisationer idag. Tycker verkligen någon att till exempel Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gör allting perfekt överallt i hela Sverige.

Även LRs resursfördelningsmodell är orimlig. Med oförändrade resurser till kommunerna innebär förslaget att ett stort antal kommuner får rakt av minskade resurser, i Stockholm runt 1 miljard och i Malmö cirka 140 miljoner. Detta utifrån dessa kommuners egna beslut för sin skolverksamhet baserade på deras egna behov. För att täcka upp de uppenbara bristerna i modellens konstruktion och säkerställa att ingen kommun förlorar över huvudtaget måste någon därför skjuta till över 9 miljarder kronor. Det blir sannerligen svårt att finansiera.

En centralstyrd organisation kan knappast bättre veta vilka behov en elev i exempelvis Luleå eller Karlshamn har. Det avgörs bättre lokalt. Vi bör därför arbeta vidare med att utveckla skolan lokalt, och vi från SKL:s sida ser helst att vi gör detta tillsammans med alla som är aktiva i skolan. Men då måste vi utgå från riktiga grunder och inte orimliga systemförslag.

Håkan Sörman, Vd, Sveriges Kommuner och Landsting