Mats Kinnwall, SKL:s chefekonom inledde seminariet med att förklara att den offentliga välfärden är fångad mellan å ena sidan, ”Baumols dilemma”, att produktivitetstillväxten i tjänstesektorn är relativt svagare och å andra sidan ”Wagners lag”, att andelen tjänster i ekonomin växer i takt med ökat välstånd och stigande ambitioner hos befolkningen. Därtill ska läggas det demografiska trycket med en alltmer åldrande befolkning. Kontentan enligt Mats är en stark tendens till stigande skattetryck med skattefinansierad tjänsteproduktion.
Mats presenterade en samhällsekonomisk kalkyl med två alternativ för välfärdstjänsternas volymutveckling fram till år 2035. Det första var demografi-alternativet, vilket innebär oförändrade ambitioner per åldersgrupp och det andra, mer troliga demografi Plus 1-alternativet, som bygger på tidigare motsvarande utveckling (1% ökning av krav och behov per år). Plus 1-alternativet ger på sikt ökade krav på skattehöjningar – uppemot 13 kronor på kommunalskatten enligt SKL:s rapport Framtidens utmaning - välfärdens långsiktiga finansiering vilken har uppmärksammats stort under våren.
Slutligen fick den stora publiken, nästan 200 personer, en genomgång av möjliga besparingsåtgärder i form av höjda avgifter och taxor eller snabbare inträde på arbetsmarknaden av unga och nysvenskar, höjd pensionsålder samt effektivisering av tjänstesektorn. Budskapet var dock klart. Inga enkla besparingar skulle lösa de ökande kraven på välfärdstjänster och det är inte demografin som ställer till det utan snarare våra egna krav.
Uppgiften att lösa problemet gick vidare till en panel bestående av Mats Odell, kommun- och finansmarknadsminister, Maria Rankka, VD Timbro, Anders Knape, ordförande SKL och Ilmar Reepalu 2:e vice ordförande SKL.
– SKL ska ha beröm för att ta upp denna problematik som riksdagens ledamöter undviker, inledde Maria Rankka. Men lösningen är inte 13 kr mer i kommunalskatt snarare handlar det om att vi alla arbetar fler timmar eller en cocktail av olika besparingar och effektiviseringar.
– Nu körde Maria Rankka i diket, SKL har inte som ambition att höja skatten med 13 kronor kontrade Anders Knape som var optimistisk över att bland annat ny teknik skulle kunna lösa mycket av effektiviseringen med kortare vårdköer m m. Samtidigt tog Anders upp vikten av att definiera basutbudet som alla har rätt till och vad medborgarna själva ska finansiera via försäkringslösningar eller från den egna fickan.
– De stora ökade välfärdskostnaderna under de senaste 10 åren har bestått av handikapp- och barnomsorgssatsningarna inget annat, konstaterade Ilmar Reepalu. Han hänvisade till tidigare SKL-rapport som visar att medborgarna i valet mellan sänkt skatt eller bibehållen välfärd väljer det senare i bedövande majoritet och att migrationen ska bejakas i framtiden.
– Medborgarna måste få en chans att välja vid köksbordet. Vi ska ha ett garanterat basutbud kompletterat av plustjänster som finansieras av finansieringslösningar, ansåg Mats Odell. Men fokus måste ligga på antalet arbetande timmar. Fokusera på jobben så kommer välfärden kunna levereras även i framtiden.
Andra ämnen som lyftes fram under den knappa timslånga diskussionen var bättre upphandling, rätten till heltid eller ej, antalet timmar i arbete, hur mycket subventionera grupper som kan betala själva, valfriheten, utförsäljning av kommunala skolor och förskolor, garantier, drivkrafter och styrmekanismer, är det efterfrågan och behov eller planmonopol, risken att svaga drabbas när valfriheten blir till huvudfråga, resultat och kvalitet, statliga påbud utan finansiering, var uppstår kostnaderna, var uppstår leverans och kvalitet?
Lösningen fortsatte publik och panel att livligt diskutera även utanför Spegelsalen men även där lät det mer som olika lösningar än en samlad och full enighet. Men SKL fortsätter diskussionen och hoppas att andra följer efter.
Se Powerpoint-presentation från seminariet här.
Läs mer om SKL i Almedalen här.
Läs mer om Välfärdsfinansieringen här.
Pressjour: 08 – 452 7101
