Kunskapsutvecklingen kring alla olika aspekter som rör barn och ungas psykiska hälsa pågår på många håll och i olika miljöer internationellt och i Sverige. Liksom inom andra verksamhetsområden finns det ett antal olika nyckelutmaningar för att fatta beslut, utveckla policy och bedriva verksamhet som vilar på forskningsgrund. 
Grovt sett kan dessa karaktäriseras i följande breda områden:
- Att skapa ny kunskap om sådant vi inte redan vet
- Att sammanställa befintlig kunskap
- Att förmedla kunskapen på ett bra sätt till de som ska använda den
- Att stödja praktiker och beslutsfattare i att använda existerande forskningskunskap
För att skapa ett framgångsrikt arbete behöver forskningskunskap hämtas ur många olika forskningsområden. Några exempel är:
- barn, unga och deras familjers problem och behov
- adekvata metoder för förebyggande och behandling i olika skeden av perioden 0-18 och i olika miljöer såsom skola, primärvård, socialtjänst och BUP,
- förmågan att skapa effektiva insatser inom och mellan organisationer som verkar för barn och ungas psykiska hälsa
Ansvaret för arbetet med de olika frågorna kan anses falla på olika samhällsaktörer.
Traditionellt bedrivs huvuddelen av arbetet under punkt ett, ”Att ta fram ny kunskap om barn och ungas psykiska hälsa”, av universitet och högskolor. Den svenska forskningen har i mångt och mycket fokuserat på förståelse för fenomen och de behov som finns hos barn, unga och deras familjer. Samma bild gäller i stort sett för den internationella forskningen, men här finns ett större inslag av forskning kring effektiva interventionsmetoder och då kanske särskilt inom socialtjänst och specialiserad barn- och ungdomspsykiatri. I Sverige har inte universitet och högskolor i lika stor utsträckning tagit ansvar för att ta fram och utpröva behandlingsinsatser i fält inom området.
Ansvaret för att ta fram evidens för olika metoder och att stödja test av dessa i ett svenskt sammanhang har kommit att bli en angelägen uppgift för andra nationella aktörer än universitet och högskolor såsom SBU, Folkhälsoinstitutet, IMS och Socialstyrelsen i övrigt med bl.a. UPP-centrum. De nationella aktörerna engagerar ofta universitet och högskolemiljöer för att förstärka kunskapen om vad som är verksamt i Sverige. Genom olika samarbetsavtal mellan å ena sidan landsting och kommuner å andra sidan olika forskningsmiljöer kan också stimulera användning och test av nya metoder.
Yrkesföreningarna kan fungera som en intressent som påskyndar professionsutvecklingen till förmån för nya metoder. De kan också fungera som en viktig länk i spridningsarbetet av ny kunskap. Utöver sin forskningsuppgift har universitet och högskolor den viktiga uppgiften att utbilda framtidens professionella i rätt metoder.
Givet Modellområdesutvecklingsarbetets uppdragsformulering och syfte är utvecklingsarbetets primära uppgift i forsknings- och utvecklingshänseende att bidra till att de verksamheter som möter barn och unga fungerar optimalt såväl var och en för sig, som tillsammans. Det betyder att huvudobjektet för insatser och påverkan genom utvecklingsarbetet är på ”service systemet” och de ingående organisationerna. För att skapa framgångsrika insatser för barn och unga inom och mellan dessa organisationer krävs ett aktivt engagemang från politik och förvaltningsledning för att skapa bästa möjliga användning av de tillgängliga resurserna. Men, resurser, strukturer och processer som skapas och upprättas på dessa nivåer kan inte ge resultat med mindre än att de stödjer kompetenta professionella att använda framgångsrika metoder att hjälpa barn, unga och deras familjer.
Synkronisering
Forskningen som kan vägleda hur samverkan och synkronisering kan utvecklas är ett kunskapsfält som bedrivs inom ämnen som organisationssociologi, organisationspsykologi, förvaltningsforskning och företagsekonomi med tillämpning såväl inom olika välfärdsområden såsom folkhälsa, social välfärd, hälso- och sjukvård och skola som inom regional utveckling, miljöforskning och näringslivsutveckling. För att stödja en effektiv samverkan och synkronisering är det viktigt att förtydliga vilka olika aktörer som finns, vilka insatser som skall göras av var och en, vilka som behöver göras tillsammans och hur verksamheterna utvecklas tillsammans.
Effekter av framgångsrik samverkan – Berth Danermark med kollegor
Kartläggningen av internationella kunskapssammanställningar visar att det finns ett antal framgångsfaktorer för samverkan. Vår bedömning är att det råder konsensus om en större del av dessa framgångsfaktorer men att de varierar lite beroende av vilken samverkan som diskuteras. En viktig kritik mot forskningsområdet kring samverkan är att man haft för lite intresse av att visa att förbättrad samverkan, mätt med dessa eller liknande framgångsfaktorer, faktiskt har betydelse för resultat mätt i andra termer såsom utfall hos brukare eller bättre processer, som i sin tur har effekt på brukare. Ett samarbete med Professor Berth Danermark och hans forskargrupp vid Örebro Universitet har inletts under hösten 2009 för att ta fram en forskningsstudie där frågan om hur samverkan och viktiga mått inom angelägna förbättringsområden i Modellområdenas arbete utvecklas över tid.
Samhällsekonomi
En viktig del av arbetet i Modellområdesutvecklingsarbetet handlar om att skapa förutsättningar för en mer effektiv användning av de resurser som satsas på barn, unga och deras familjer av olika aktörer såsom kommuner, landsting samt statliga, privata och ideella verksamheter. Forskning och praktik kring samhällsekonomisk utvärdering av välfärdstjänster är ett område på frammarsch. Internationella och svenska erfarenheter pekar på att om insatser leder till ett mer positivt resultat och om de sätts in tidigare och kraftfullare, så att en negativ utveckling kan bromsas, så är det trots allt oftare mer långsiktigt ekonomiskt effektivt än alternativet att satsa på insatser som är mindre kostsamma att genomföra, men får mer begränsad eller ingen effekt.
Planerad studie – Ingvar Nilsson med kollegor
Tillsammans med nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog kommer Modellområdesutvecklingsarbetet att bedriva ett utvecklingsarbete som består av flera delar. Den första delen handlar om att skapa ett heltäckande underlag kring olika typer av kostnader som uppstått på grund av barn och ungas psykiska ohälsa. Kostnaderna kommer att identifieras genom att ett antal unga personer intervjuas med en strukturerad metod om deras liv, särskilt de insatser de har fått och den livssituation de levt under. Utvecklingsarbetet strävar efter att identifiera alla kostnader som funnits i förhållande till ett antal faktiska patient/klientfall som hämtas ur Modellområdenas verksamheter. Den andra delen av utvecklingsarbetet handlar om att utveckla en mycket enkel metod för att genomföra enkla skattningar av den samhällsekonomiska effekten av ett beslut. Den tredje delen av utvecklingsarbetet handlar om att Nilsson och Wadeskog fungerar som rådgivare kring valet av mått för verksamheterna såsom kring kostnader, resursanvändning och verksamhetsutfall. I denna del finns också en möjlighet att använda konsulterna som föreläsare och utbildare kring instrumenten och metoderna.
Systematisk förbättring
Systematisk förbättring är ett samlingsbegrepp för ett vitt forsknings- och utvecklingsområde som innehåller flera olika aspekter såsom hur man kan genomföra regelbunden verksamhetsuppföljning med relevanta indikatorer, metoder och processer för att åstadkomma förbättringar och kunskapsfältet kring implementering och innovation.
Effektiv och långsiktigt hållbar systematisk förbättring ställer krav på flera saker såsom goda system för verksamhetsuppföljning med relevanta indikatorer, bra metoder och processer för att åstadkomma förbättringar och förmåga att hålla sig ájour med, kritiskt värdera, låta sig inspireras av och ”ta upp” nya kunskaper från forskning och annan. Kunskapen om att leda och genomföra förbättring är en viktig delaspekt av förmågan till systematisk förbättring, men för att skapa framgångsrika verksamheter behöver forskningskunskap hämtas ur många olika forskningsområden såsom de tre kärnområdena i utvecklingarbetets FoU-strategi och från områden med andra kunskapsproducenter. Några exempel på sådana områden är:
- barn, unga och deras familjers problem och behov
- adekvata metoder för förebyggande och behandling i olika skeden av perioden 0-18 och i olika miljöer såsom skola, primärvård, socialtjänst och BUP,
- relevanta metoder för mätande av barn och ungas psykiska o/hälsa och de faktorer som hänger samman med dessa
Även om själva produktionen av kunskap inom de tre ovanstående områdena är ett ansvar som faller på andra aktörer (se beskrivningen i figur 1), så kräver framgångsrik verksamhet att beslutsfattare, tjänstemän och professionella har tillgång till aktuell kunskap och får stöd att omsätta denna kunskap i praktiken. Därför ser Modellområdesutvecklingsarbetet att kunskapen om hinder, möjligheter och effektiva arbetssätt för att stödja verksamheterna i att bli framgångsrika i att använda forskningskunskap i sin egna utveckling, är ett område som behöver utvecklas.
