Länsrätten i Stockholms län
Dom i mål nr 2582-08 den 7 april 2009.
Bakgrund: Arbetsmiljöverket förelade med stöd av 7 kap. 7 § arbetsmiljölagen en kommun vid vite av 100 000 kr att vidta åtgärder enligt fyra punkter för att undanröja brister i arbetsmiljön vid Centralköket Oskarsparken.
Vid ett uppföljningsbesök kunde Arbetsmiljöverket konstatera att kommunen inte vidtagit någon åtgärd enligt punkt 4 i föreläggandet. Verket ansökte därför att ett jämkat vite om 25 000 kr döms ut. Vad gäller övriga tre punkter hade tillfredställande åtgärder vidtagits.
Kommunen: Kommunen bestrider Arbetsmiljöverkets yrkande. Föreläggandet är alltför obestämt till sitt innehåll för att kunna läggas till grund för ett utdömande. Kommunen har uppfyllt föreläggandet i rätt tid såsom det uppfattas. Ytterligare mer ingripande åtgärder har inte varit rättsligt eller praktiskt möjliga att utföra eftersom aktuella fastigheten inte ägs av kommunen. Föreläggandets krav om tillräcklig uppställningsplats är alltför intetsägande och vag för att kunna läggas till grund för adekvata åtgärder. Även det använda uttrycket "ska se till att" saknar karaktär av föreläggande. Vidare sker en koppling mellan de åtgärder som förväntas av kommunen vid utformningen av uppställningsplatsen och dess inverkan på arbetsställningar vid gods- och avfallshantering. Dessa orsakssamband har inte tydliggjorts i föreläggandet. Vidare avser föreläggande i punkten 4 inte varumottaget utan uppställningsplatsen, som enligt föreläggandet ska vara tillräcklig. I fråga om denna uppställningsplats har följande åtgärder vidtagits. För det första har parkeringsplatserna flyttats därifrån till annan plats, vilket givit en mer än tillräcklig uppställningsplats för gods- och avfallshantering till centralköket och dess varumottag. För det andra har nivåskillnaderna utjämnats på uppställningsplatsen, vilket inneburit att uppställningsplats och varumottagning kommit i jämnhöjd utan tröskeleffekter. För det tredje har fyra skyltar med parkeringsförbud/lastzon blivit uppsatta. Även skydd mot kalldrag har satts upp. Kommunen borde måhända ha framfört dess uppfattningar vid ett överklagande av själva vitesföreläggandet. Kommunen, som alltid eftersträvar en god arbetsmiljö för sina anställda, leverantörer och entreprenörer söker i det stora flertalet fall samordna sig med Arbetsmiljöverket till uppfyllande av verkets krav. Härtill kommer att en överprövning av föreläggandet ska ske till regeringen, vilket är en prövningsnivå som endast undantagsvis utnyttjas av landets kommuner. Föreläggandet kan på grund av sin brist på precisering och konkretisering inte ligga till rättslig grund för vitets utdömande.
Länsrätten: Av Regeringsrättens avgörande RÅ 1990 ref. 39 följer att en första förutsättning för att ett vite ska kunna dömas ut är den som föreläggs fått sådan information om vilka krav som ställs på den att den haft möjlighet att följa föreläggandet. Länsrätten finner att föreläggandet inte ger någon tydlig information ifråga om vad kommunen ska vidta för åtgärd för att undgå ett utdömande av vite. Någon klargörande information om vilket åtgärd som krävs finns inte heller att hämta i de föreskrifter som hänvisats till.
Regeringsrätten uttalar att det finns ett visst utrymme för att tolka ett föreläggande mot bakgrund av vad som tidigare förekommit vid kontakter mellan den vitesföreläggande myndigheten och den förelagde. Även mot bakgrund av de uppgifter som finns att hämta i det tidigare inspektionsmeddelandet måste dock föreläggandet anses svårtolkat. Det finns inga uppgifter om att någon ytterligare information skulle ha getts av Arbetsmiljöverket.
Regeringsrätten uttalar att det visserligen inte alltid kan krävas att föreläggandet i detalj ange vilka åtgärder som krävs. Det är dock nödvändigt att det noggrant klarläggs hur förhållanden varit såväl när vitesföreläggandet meddelades som när den i föreläggandet utsatta tiden gick ut. I målet finns inte några fotografier eller ens några utförligare beskrivningar av hur det såg ut i varumottaget vid tiden för föreläggandet. Av denna anledning är det svårt även för Länsrätten att pröva frågan om föreläggandet efterkommits eller inte. Punkt 4 i föreläggandet brister i tydlighet på så sätt att kommunen inte rimligen kunnat förstå vad som ålegat kommunen för att undgå ett utdömande av vite.
Domslut: Ansökan avslås
