StartsidaVi arbetar medArbetsgivarpolitikNyhetsarkivDiskriminering i arbetslivet dom om åldersdiskriminering

Diskriminering i arbetslivet – dom om åldersdiskriminering

Arbetsdomstolen har avgjort ett mål som handlade om påstådd diskriminering på grund av kön och ålder i samband med nyrekrytering av s.k. jobbcoacher till Arbetsförmedlingen. En 62-årig kvinna som inte fick arbetet som jobbcoach och heller inte kallades till intervju fick 75 000 kr i diskrimineringsersättning, Arbetsdomstolens dom 2010 nr 91.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) hade stämt Arbetsförmedlingen och gjort gällande att en 62-årig kvinna blivit diskriminerad genom att hon dels inte blev kallad till intervju (ålder och kön) dels inte blev erbjuden anställning som jobbcoach (ålder).

DO yrkade 300 000 kronor i diskrimineringsersättning.

Arbetsförmedlingen bestred diskriminering och anförde att kvinnan brast i personlig lämplighet för anställningen. Arbetsförmedlingen menade att kvinnan inte uppfyllde de krav som ställts i annonsen och att hon därmed inte kom i en jämförbar situation som de som blev kallade till intervju (10 personer i åldrarna 23 – 60 år) respektive de två kvinnor (27 och 36 år) som anställdes.

Arbetsdomstolen har i sin dom gjort en grundlig genomgång av de kriterier (missgynnande, jämförelseperson och jämförbar situation) som ska vara uppfyllda för att diskriminering ska antas föreligga.

Arbetsdomstolen konstaterade att kvinnan mer än väl uppfyllde de krav arbetsgivaren ställt i annonsen, såvitt gällde utbildning och erfarenhet. Arbetsförmedlingen hade därutöver ställt krav på personlig lämplighet. Arbetsdomstolen uttalar att detta krav är svårare att bedöma enbart genom de dokument som lämnas i samband med ansökan. Normalt görs denna bedömning under en anställningsintervju, genom referenstagning eller relevant personlig kännedom. Utredningen i målet visade att Arbetsförmedlingen inte hade tagit referenser på kvinnan eller hade någon närmare relevant personlig kännedom om henne. Sammantaget hade Arbetsförmedlingen inte visat att det inte funnits skäl att kalla kvinnan till intervju.

Enligt Arbetsdomstolen lyckades inte Arbetsförmedlingen visa att beslutet om att

1.      inte kalla kvinnan till intervju inte hade samband med hennes kön eller ålder samt

2.      beslutet om att inte att erbjuda kvinnan anställning inte hade samband med hennes ålder.

Arbetsdomstolen fann att skälig diskrimineringsersättning var 75 000 kronor – då hade domstolen även beaktat det preventiva syftet.

Arbetsdomstolens dom 2010 nr 91, DO ./. Staten genom Arbetsförmedlingen.

Länk till dom 2010 nr 91 (pdf)

Frågor med anledning av denna artikel kan ställas till Johanna Read Hilmarsdottir, arbetsrättsjurist, telefon: 08-452 70 00, e-post; jrh@skl.se.