Det var ett tag sedan jag skrev på bloggen, har haft bråda dagar på olika sätt och vis och inte riktigt hunnit med. Jag hoppas att det ska bli bättre.

Just för tillfället finns dock inte mycket att säga om avtalsrörelsen som sådan. Vi och våra motparter befinner oss i ett analysläge där vi studerar varandras yrkanden och klargör ståndpunkter.

Men det kommenteras en hel del i media om avtalsrelaterade frågor varför jag efter helgen ville ge er lite lästips. Detta inkluderar en del reaktioner och intervjuer som jag gav efter att vi för ett par veckor sedan mottog det sista yrkandet i denna avtalsrörelse, det från lärarna.

Samma dag gav jag bl.a. denna intervju i Ekot, blev citerad i TCO tidningen här och SKL omnämndes i en artikel i Dagens Nyheter. 

Eftersom lärarnas yrkande inte innehöll någon specificerad procentsiffra så var det inte möjligt att kommentera detta specifikt. Istället hamnade fokus i alla artiklar på lärarnas löner i jämförelse med andra, både inom och utanför vår sektor. Jag fick många frågor om möjligheten för en grupp att lyftas utan kompensationskrav från andra. Vi ser ingen sådan möjlighet utan att hela arbetsmarknaden står bakom ett sådant lyft. Just denna problematik lyfte bland annat Aftonbladet i en ledare nyligen  och även LO-tidningens Tommy Öberg problematiserar kring detta i en krönika.

Det finns också de som valt att kommentera innehållet i avtalsrörelsen, där bland annat Johannes Åman på Dagens Nyheter efterlyste diskussioner i mer än en fråga per avtalsrörelse (läs hans ledarkommentar här). Jag håller med honom, jag tycker inte heller att avtalsrörelser ska handla om bara en fråga utan om hur vi långsiktigt kan förbättra verksamheten, i detta fall skolan.

Därför är det tråkigt att det också finns kommentatorer, som i likhet med Karin Rebas i denna krönika i Kristianstadbladet, väljer att sprida myter om SKL:s ståndpunkter i den senaste avtalsrörelsen. Detta genom att antyda saker som att vi vill införa stämpelklockor för lärare. Detta var något jag redan för två år sedan tillbakavisade i debatten (läs ett tidigare inlägg här).

Karin Rebas får naturligtvis tycka vad hon vill om lärares arbetstid, och får självklart också kritisera oss. Jag önskar dock att det gjordes på korrekta grunder.

En av orsakerna till att göra det möjligt att införa lokala avtal om ny arbetsorganisation, vilket bland annat kan innebära att man kommer överens om ändrade arbetstider för lärare, var att möjliggöra mer samarbete mellan lärare och arbetslag på skolor. Det var inget dekret som gick ut efter centrala förhandlingar, men vi och våra fackliga motparter kom överrens om att arbeta med frågan lokalt. På många av de ställen där avtal skrivits, har man också nått goda resultat med just ökat samarbete och ökad lön som följd. Ta en titt på denna artikel från det senaste numret av Lärarnas Tidning till exempel.

En ambition jag har med denna blogg är att sprida fakta och förklara olika aspekter av arbetsgivarfrågor som berör vår sektor. Ofta spetsas argument och många gånger känner man inte igen sig i den bild som presenteras på olika håll. Frågan om visstidsanställningar är just ett sådant område som jag vill skriva om.

Först och främst vill jag tipsa om ett antal frågor och svar om detta som i fredags publicerades på avtalswebben. Läs dessa frågor och svar här. Där finns fakta om varför kommuner och landsting kan behöva ha tidsbegränsade anställningar, så kallade visstider, inom vilka verksamheter det är vanligast med mera.

Men viktigast av allt är att klargöra att antalet visstidsanställningar minskar i vår sektor, inte tvärtom som vissa försöker påstå i den allmänna debatten. Antalet tillsvidareanställda inom kommuner och landsting har ökat under den senaste tioårsperioden.

Sanningen är också att de personalintensiva verksamheter som finns inom vår sektor behöver ett visst antal tidsbegränsade anställningar av olika skäl. Det kan behövas vikarier för att se till att förskolor, skolor och äldreboenden är fullt bemannade även när personal är sjuk, föräldraledig eller borta från sin tjänst av annat skäl. Just vikarier är också den största gruppen av de som är visstidsanställda. Sedan finns det förstås projektanställda inom vår sektor och även ett antal yrkesgrupper som av olika skäl har tidsbegränsade anställningar beroende på vad de gör, till exempel AT-läkare och personliga assistenter.

Samtidigt är det viktigt att poängtera att trots att det finns ett behov av denna typ av tjänster så är det förstås på det viset att arbetsgivare i första hand eftersträvar tillsvidareanställningar om det är möjligt. Om förutsättningarna är de rätta tror jag också att ett fast jobb hellre går till en duktig vikarie än en oprövad sökande. Arbetsgivare vill ha en fungerande verksamhet där man långsiktigt kan planera, precis som de som jobbar där vill det och även de personer som behöver använda olika tjänster.

Fler frågor och svar finns här, läs gärna dem också, jag är övertygad om att vi kan föra en bättre debatt med fakta på bordet. Det försöker vi göra med denna information.

Här kommer ett lästips också. I en debattartikel i Lag & Avtal i slutet av 2011 målade Kommunal en dyster bild av anställningarna inom den kommunala sektorn. Håll ögonen på en replik från SKL där i nästa nummer, publiceras i slutet av januari.

Innan julen mottog vi de flesta av fackens yrkanden inför avtalsrörelsen i vår. Vi ska också få yrkanden från Lärarnas samverkansråd i slutet av januari. För att se de kommentarer vi publicerade på SKL:s hemsida kan ni kolla på avtalswebben: www.skl.se/avtalsrorelsen

Jag intervjuades också av bland annat Ekot gällande Kommunals yrkanden: hör det inslaget här och även av Kommunalarbetaren (läs den artikeln här).

När vi mottagit yrkandena tog många av förhandlingsteamen ledigt för att sätta igång arbetet i januari och så gör även jag med detta inlägg.

Därför önskar jag god fortsättning till er alla.

Idag mottog vi de första yrkandena från fackliga organisationer inför avtalsrörelsen i vår. Det var Vision, Akademikerförbundet SRR, Ledarna och Teaterförbundet, som förhandlar inom OFR:s förhandlingsområden Allmän kommunal verksamhet (AKV). Jag kommenterade dessa via SKL:s hemsida tidigare idag.

Nu var det ett tag sedan jag skrev här på bloggen senast men eftersom vi idag antog vårt mål och inriktningsdokument för avtalsrörelsen 2012 så känns det som ett bra tillfälle att börja blogga igen.

Tyvärr får jag väl börja med att göra er aningen besvikna för jag kommer inte att publicera det dokument vi antog idag. Vårt inriktningsdokument är inte något vi publicerar. Men det ligger till grund för det material ger vi till våra fackliga motparter under nästa vecka men inte heller då publicerar vi någonting.

Lika lite skulle vi publicera de yrkanden som vi kommer att motta från facken eftersom det måste vara upp till respektive part att bestämma över detta själv.

Men vi kommer att få tre yrkanden under nästa vecka. Från Kommunal, Läkarförbundet och de fackförbund som förhandlar tillsammans inom OFR:s förhandlingsområde för allmän kommunal verksamhet. De facken är Vision, Akademikerförbundet SSR, Ledarna och Teaterförbundet. I januari kommer vi också att få yrkanden från Lärarnas samverkansråd.

Själva avtalen löper ut antingen i slutet av mars eller april nästa år och 2012 års förhandlingar för oss berör cirka 900 000 medarbetare. Ni kan läsa mer om själva avtalsrörelsen via den nu uppdaterade avtalssidan på webben: www.skl.se/avtalsrorelsen

Men trots att jag inte kommer att kommentera procentsatser eller detaljer inom vårt avtalsområde vill jag idag reflektera en aning inför avtalsrörelsen.

Vi går in i denna avtalsrörelse mot en bakgrund av det avtal som slöts inom industrin i förra veckan och en orolig ekonomisk situation i vår omvärld. Jag vill inleda med att kommentera detta kort.

När nyheten att arbetsgivare och facken (eller i alla fall de största) inom industrin kommit överrens om ett 14 månader långt avtal på 3 procent som betydde 2,6 procent/år var vi flera som blev bekymrade.

Nivån på 2,6 procent över ett år är hög. Många av våra medlemmar signalerar svårigheter att få ekonomin att gå ihop trots att sektorn som helhet ser ut att klara sig rätt bra 2012 enligt den skatteunderlagsprognos som presenterades igår. Men ekonomerna förutser en kraftig inbromsning av ekonomin. Det är förstås signaler som finns med oss.

Vi vill att våra avtal ska passa alla våra medlemmar och bygga på lokal lönebildning. Därför skulle vi helst se att det inte finns några nivåer alls i våra centrala avtal utan att lönebildningen skedde ute på alla de arbetsplatser som finns i vår sektor. Då skulle medarbetarna få tala med sin chef om sina prestationer och villkor istället för att vi ska binda upp oss vid olika tilldelningar från förhandlingsrummen här i Stockholm. Vi skrev under ett sådant avtal med Vårdförbundet och LSR tidigare i år [det kan ni läsa mer om här].

Där kan diskussionen fokusera på hur just deras verksamhet ska utvecklas och vilka mål just den kommunen, landstinget eller regionen har med sina verksamheter. Där kan man tala om hur man bäst möter upp mot de förväntningar våra medborgare ställer på verksamheterna inom vår sektor.

Kraven på vår sektor är stora, vi vet att det vilar ett stort ansvar på oss att sköta detta på bästa sätt. Vår sektor har till exempel verksamheter som behöver bemannas dygnet runt, och när någon är sjuk måste man ta in vikarier. Det funkar inte att det är tomt på personal en dag, man kan inte bara stänga av verksamheten på ett äldreboende eller i en förskola.

Vår sektor jobbar också med framtiden i åtanke, vilken verksamhet behöver vi nästa år, om fem år eller om tio år. Långsiktiga planeringsförutsättningar är därför också något som vi eftersträvar. Därför vill vi gärna ha tillsvidareavtal som det vi har med Akademikeralliansen, vilket vi nyligen kom överrens om att jobba vidare med. Ett sådant avtal ger våra arbetsgivare bättre möjlighet att kontinuerligt arbeta med verksamhetsutveckling och det lokala lönebildningsarbetet. Även här känns det därför synd att det enda avtal som hittills skrivits under bara löper över strax över ett år.

Utan att vara för indiskret kan jag väl säga att här kommer facken att känna igen sig när vi träffas nästa vecka och de får se texten i vårt inriktningsdokument. På samma vis räknar vi med att känna igen en del av deras hjärtefrågor i de texter de kommer presentera till oss.

Men de träffarna återkommer vi till nästa vecka. Jag nöjer mig så här idag och hälsar er välkomna tillbaka till bloggen.