I en uppmärksammad dom i Gällivare tingsrätt har en lärare vägrats skadestånd efter en fällande dom mot en elev som misshandlat samme lärare (läs mer om detta på SvTs webb).

Jag kan inte ge mig in i detalj om domen utan mer information men jag vänder mig starkt emot det skäl som till synes anges till att inte betala ut skadestånd.

"Tillsynspliktig lärare måste ha beredskap för att visst hot och våld kan förekomma vid ett ingripande mot en elev, på samma sätt som exempelvis en ordningsvakt eller polis. Därför ska ersättning för kränkning inte utgå i detta fall."

Den syn som domen ger uttryck för strider inte bara mot skolans värdegrund, den sanktionerar i någon mån även våld i skolan och bidrar till att underminera respekten för skolans arbete. En lärare kan absolut inte jämställas med en polis och på något vis förväntas ha en våldsam arbetsmiljö. Så ska det inte vara.

Dessutom har polisen våldsmonopolet i Sverige enligt lag. När man kan förväntas kunna försvara sig kan möjligen undantag göras även om jag helst skulle se att de slapp detta också.

Som det beskrivs i media kommer inte domen att överklagas. Men den får absolut inte bli något prejudikat.

Igår deltog jag vid SKLs årliga ordförandedag. Då bjuds alla ordföranden och huvudsakliga oppositionsråd i kommuner, landsting och regioner in för en dag om aktuella ämnen.

Under eftermiddagen låg fokus på arbetsgivarfrågor och avtalsrörelsen.

Själv diskuterade jag och Lars Dahlberg (1:e vice ordförande i delegationen) avtalsrörelsen 2012 hittills. Vi kan ju inte summera då lärarnas avtal fortfarande förhandlas.

Vi rörde oss raskt mellan avtalsområdena och diskuterade bland annat utvecklingsfrågor och behovet att ha långa avtalsperioder som kan ge bättre möjlighet till utvecklingsarbete. Vi diskuterade också behovet av individuella löner och svårigheter med lönesättningen när man hellre "slätar ut" istället för att satsa på de medarbetare som kanske presterat riktigt bra.

Detta är inte enkla frågor, men det krävs att vi som centralorganisation diskuterar detta med våra medlemmar - idag tog vi chansen till det.

I den avslutande paneldebatten förde Anders Knape (ordf SKL), Annika Strandhäll (ordf Vision) och Claes Stråth (GD på Medlingsinstitutet) en diskussion om vår lönemodell i Sverige. Här kan man bland annat glädjande konstatera att Vision är inne på samma linje som vi: de vill inte förändra den nuvarande modellen eftersom den gett deras medlemmar ordentliga reallöneökningar. Dessutom slog Annika Strandhäll ett ordentligt slag för såväl lokal lönebildning som ökad lönespridning, som hon ser som vägen förbi orimliga löneskillnader.

Men till stor del landade fokus i denna panel på den gemensamma viljan att lyfta yrkena i sektorn på olika vis och att gemensamt utveckla de samma.

Claes Stråth avslutade med att uppmana alla i salen att bli mer aktiva som arbetsgivare "ni kanske är politiker men, i alla fall i mina ögon, är ni arbetsgivare. Och som sådana får ni gärna bli mer aktiva".

En bra poäng att avsluta med, jag kan bara hålla med.

Och så var det dementin

Som en del i mitt uppdrag träffar jag förstås ofta företrädare för fackförbunden i sektorn. För ett kort tag sedan träffade jag en större grupp från Vårdförbundet.

Under frågestunden fick jag en fråga om ett rykte som jag kunde dementera där, men också vill dementera här. Ryktet påstod att vi på SKL skulle ha hotat med vite mot landsting som efter Sjuksköterskeuppropet skulle betala 24 000 kr i ingångslön.

Inget är längre från sanningen. SKL har för det första ingen möjlighet att dela ut några viten mot landsting. För det andra finns det överhuvudtaget inte några ingångslöner i våra avtal med Vårdförbundet. För det tredje bestämmer inte vi över detta.

Vilken ingångslön som betalas är helt upp till landstingen själva och vi på SKL är inte involverade i denna fråga alls. Att landstingen bestämmer detta själva är också en viktig del i den lokala lönebildningen som vi strävar efter, både på detta område och andra.

Jag vill bara snabbt skriva för att berätta att vi nu satt till medlare i förhandlingarna mellan oss och Vision, Akademikerförbundet SSR, Teaterförbundet och Ledarna som tillsammans förhandlar under gruppen Allmän kommunal verksamhet.

Det blev Gunilla Runnquist och Jan Sjölin som ska leda oss framåt i processen (här finns lite mer info om dem).

Under tiden har vi som parter kommit överens om att inte kommentera ytterliga varför jag inte heller gör det. Vi har också, i samband med att vi tillsatte medlarna kommit överens om en förlängning av gällande avtal tills vidare.

I går kväll diskuterade jag lärarnas lönesättning med Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner. Diskussionen i TV4 baserades på en undersökning som LR låtit göra om lärarnas lönesättning.

Det är med glädje jag noterar att Metta Fjelkner och Lärarnas Riksförbund efterfrågar en större koppling mellan lärarnas prestation och lön. Det är samma hållning som Sveriges Kommuner och Landsting har i lönefrågan – en samsyn som givetvis är mycket gynnsam i rådande avtalsrörelse. Vår ambition i de pågående förhandlingarna är ju att fortsätta stärka den lokala löneprocessen.

Dessvärre finns en ”lika-för-alla-kultur” i svensk skola, som många gånger gör det svårt att individualisera lönesättningen. Den rådande uppfattningen är allt som oftast att alla presterar lika. Den kulturen har inte sällan understötts av de fackliga organisationerna. Därför behövs det mod, inte bara från arbetsgivarna, utan också från Metta Fjelkner och fackliga företrädare i alla led för att stödja och arbeta för en bättre koppling mellan lön, prestation och måluppfyllelse. Kanske är detta en början?

Den individuella lönesättningen kan bli bättre och vi arbetar med detta på flera sätt. Bland annat ser vi över ledarskapet i skolan genom vår nystartade Rektorsakademi. Detta är ett led i arbetet att frigöra tid för rektorerna att delta i verksamheten.   Men klassrumsbesök av rektorn är inte det enda sättet att förbättra lönesättningen för lärarna. Naturligtvis måste man också titta på elevernas resultat, vilka åtgärder en lärare planerar och agerar utifrån, samt hans eller hennes arbete inom lärargruppen.

Liksom SKL vill Lärarnas Riksförbund inrätta karriärtjänster för lärare som ett sätt att få upp lönen. Det är en mycket intressant – om än inte ny – idé och här finns redan flera goda exempel. Dessvärre menar LR att dessa tjänster ska följas av centralt styrda och garanterade lönepåslag, vilket rimmar ganska illa med de individuella löner som efterlyses!

Även om en hel del arbete redan pågår, krävs det mer för att förbättra lönesättningen så att medarbetaren upplever en tydlig koppling mellan lön, prestation och måluppfyllelse. Vi är beredda att fortsatt verka för detta. Så låt oss lämna retoriken och istället koncentrera oss på gemensamma insatser för allas bästa – såväl lärare som elever.

Javisst är det så vi tänker idag, nu när de flesta av oss är på väg till Valborgsmässoeldarna. Det är jag med efter att på morgonen idag ha varit och skrivit under ett nytt avtal med Sveriges läkarförbund.

Avtalet siktar mot framtiden med flera utvecklingsfrågor gällande den lokala lönebildningen och tillsammans med vår motpart ska vi undersöka vad som krävs för att få till stånd längre avtalsperioder i framtiden. Det skulle vara välkommet från många håll tror jag. Jag tycker det vore mycket bra att få längre tid mellan de tidskrävande avtalsförhandlingarna för att kunna arbeta med olika utvecklingsfrågor.

Fler detaljer om avtalet hittar ni här.

På andra fronter fortsätter nu förhandlingarna för oss. Vi har två avtalsområden kvar i denna avtalsrörelse. Senare denna vecka återupptar vi förhandlingarna med Allmän kommunal verksamhet som består av Vision, SSR, Ledarna och Teaterförbundet. Vi hoppas att vi kan nå fram till ett nytt avtal denna vecka. Med Lärarnas samverkansråd har vi förlängt avtalet tills vidare och återupptar dessa förhandlingar efter nästa helg.