Med avtalsskrivningen med Vårdförbundet och LSR i förra veckan så tog den något utdragna avtalsrörelsen denna gång slut för vår del. Men redan nu börjar det märkas i medierna att nästa avtalsrörelse inte är allt för långt borta i tiden. Denna gång blir det många avtal som ska förhandlas, både inom andra sektorer men förstås även inom vår egen sektor. Flera av avtalen inom övriga sektorers går ut med olika mellanrum under hösten 2011 medan de avtal som vi ska förhandla går ut under våren 2012.

För min del betyder det att bloggandet nu kommer bli mer sparsamt ett tag. Med jämna mellanrum kan jag komma att kommentera avtalsrelaterade frågor och vid olika tillfällen kommer jag kanske att berätta något om det vi i Förhandlingsdelegationen berör vid våra månatliga möten.

Så kom gärna tillbaka hit ibland och kolla. Ni kan också få en uppdatering direkt om ni går in och följer SKL:s Twitterflöde där nya blogginlägg alltid flaggas. Det flödet hittar du här:  twitter.com/s_k_l

Innan jag slutar för denna gång vill jag också passa på att flagga den diskussion om lärarlöner som jag deltog i tillsammans med Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén i P1-morgon i måndags. Denna diskussion visar, precis som oftast är fallet att det krävs två parter, för att vårda, förvalta och utveckla ett avtal. Hör diskussionen här.  

Det har skrivits mycket i media om att finansminister Anders Borg i sitt tal på SKL:s ordförandedag förra veckan framförde kritik mot löneavtalen i kommunsektorn. Han menade att ingångslönerna i kommunerna kan vara så höga att de hindrar tillväxten av nya jobb. Finansministern hänvisade bland annat till Konjunkturinstitutet, vilket är förvånande, eftersom KI inte särskilt pekat ut den kommunala sektorn i sina resonemang om nivån på ingångslönerna i olika sektorer.

Anders Borg ger en orättvis och felaktig bild av kollektivavtalen i den kommunala sektorn. Vi har i förhållande till andra sektorer mycket få bestämmelser om lägstlöner och individgarantier i våra löneavtal. Det är bra. Olika kommuner och landsting har olika förutsättningar. Det är varje enskild arbetsgivare som bäst avgör vilket ekonomiskt utrymme som finns för löneökningar och hur det utrymmet ska fördelas mellan verksamheter, yrkesgrupper och medarbetare för att nå en bättre verksamhet.

De enda lägstnivåer som finns i våra avtal, finns i avtalet med Kommunal. Lägstlönen i det avtalet ligger på mellan 16 070-17 770 kronor i månaden beroende på utbildning och tid i yrket. I jämförelse med avtalade minimilöner i andra sektorer ligger vi inte bland de högsta. Till exempel har IF Metall, vars avtal av Anders Borg utmålades som ett ansvarsfullt föredöme, högre ingångslöner.

Det är förvånande och olyckligt att finansministern på detta sätt ifrågasätter lönebildningen på svenska arbetsmarknaden. Det är parternas ansvar. Det är förstås ännu olyckligare att den bild som finansministern sprider är felaktig.

Vid lunchtid idag skrev jag, Anna-Karin Eklund (Vårdförbundet) och Anna Hertting (LSR) under det avtal vi kom överrens om igår. Det känns bra att vi nu avslutat avtalsrörelsen för denna gång och att vi har alla avtal underskrivna.

* På bilden syns från vänster, Anna-Karin Eklund, jag och Anna Hertting. 

I eftermiddags kom vi överrens om ett nytt avtal med Vårdförbundet och Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund (LSR). Det känns skönt att vi nu avslutat denna avtalsrörelse genom att sluta ett så långsiktigt avtal som vi gjort. Ni kan läsa mer om avtalet via SKL:s hemsida.

Jag har gett en del kommentarer till media om avtalet ikväll och ett par av dessa kan ni läsa här. GP.se rapporterar till exempel med hjälp av TT.s telegram och Vårdfokus har har hunnit publicera både en intervju med mig och en med Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund.

Även Vårdförbundets chefsförhandlare Kerstin Persson kommenterar och svarar på frågor om avtalet på sin blogg.