Det var ett tag sedan jag skrev på bloggen, har haft bråda dagar på olika sätt och vis och inte riktigt hunnit med. Jag hoppas att det ska bli bättre.

Just för tillfället finns dock inte mycket att säga om avtalsrörelsen som sådan. Vi och våra motparter befinner oss i ett analysläge där vi studerar varandras yrkanden och klargör ståndpunkter.

Men det kommenteras en hel del i media om avtalsrelaterade frågor varför jag efter helgen ville ge er lite lästips. Detta inkluderar en del reaktioner och intervjuer som jag gav efter att vi för ett par veckor sedan mottog det sista yrkandet i denna avtalsrörelse, det från lärarna.

Samma dag gav jag bl.a. denna intervju i Ekot, blev citerad i TCO tidningen här och SKL omnämndes i en artikel i Dagens Nyheter. 

Eftersom lärarnas yrkande inte innehöll någon specificerad procentsiffra så var det inte möjligt att kommentera detta specifikt. Istället hamnade fokus i alla artiklar på lärarnas löner i jämförelse med andra, både inom och utanför vår sektor. Jag fick många frågor om möjligheten för en grupp att lyftas utan kompensationskrav från andra. Vi ser ingen sådan möjlighet utan att hela arbetsmarknaden står bakom ett sådant lyft. Just denna problematik lyfte bland annat Aftonbladet i en ledare nyligen  och även LO-tidningens Tommy Öberg problematiserar kring detta i en krönika.

Det finns också de som valt att kommentera innehållet i avtalsrörelsen, där bland annat Johannes Åman på Dagens Nyheter efterlyste diskussioner i mer än en fråga per avtalsrörelse (läs hans ledarkommentar här). Jag håller med honom, jag tycker inte heller att avtalsrörelser ska handla om bara en fråga utan om hur vi långsiktigt kan förbättra verksamheten, i detta fall skolan.

Därför är det tråkigt att det också finns kommentatorer, som i likhet med Karin Rebas i denna krönika i Kristianstadbladet, väljer att sprida myter om SKL:s ståndpunkter i den senaste avtalsrörelsen. Detta genom att antyda saker som att vi vill införa stämpelklockor för lärare. Detta var något jag redan för två år sedan tillbakavisade i debatten (läs ett tidigare inlägg här).

Karin Rebas får naturligtvis tycka vad hon vill om lärares arbetstid, och får självklart också kritisera oss. Jag önskar dock att det gjordes på korrekta grunder.

En av orsakerna till att göra det möjligt att införa lokala avtal om ny arbetsorganisation, vilket bland annat kan innebära att man kommer överens om ändrade arbetstider för lärare, var att möjliggöra mer samarbete mellan lärare och arbetslag på skolor. Det var inget dekret som gick ut efter centrala förhandlingar, men vi och våra fackliga motparter kom överrens om att arbeta med frågan lokalt. På många av de ställen där avtal skrivits, har man också nått goda resultat med just ökat samarbete och ökad lön som följd. Ta en titt på denna artikel från det senaste numret av Lärarnas Tidning till exempel.

En ambition jag har med denna blogg är att sprida fakta och förklara olika aspekter av arbetsgivarfrågor som berör vår sektor. Ofta spetsas argument och många gånger känner man inte igen sig i den bild som presenteras på olika håll. Frågan om visstidsanställningar är just ett sådant område som jag vill skriva om.

Först och främst vill jag tipsa om ett antal frågor och svar om detta som i fredags publicerades på avtalswebben. Läs dessa frågor och svar här. Där finns fakta om varför kommuner och landsting kan behöva ha tidsbegränsade anställningar, så kallade visstider, inom vilka verksamheter det är vanligast med mera.

Men viktigast av allt är att klargöra att antalet visstidsanställningar minskar i vår sektor, inte tvärtom som vissa försöker påstå i den allmänna debatten. Antalet tillsvidareanställda inom kommuner och landsting har ökat under den senaste tioårsperioden.

Sanningen är också att de personalintensiva verksamheter som finns inom vår sektor behöver ett visst antal tidsbegränsade anställningar av olika skäl. Det kan behövas vikarier för att se till att förskolor, skolor och äldreboenden är fullt bemannade även när personal är sjuk, föräldraledig eller borta från sin tjänst av annat skäl. Just vikarier är också den största gruppen av de som är visstidsanställda. Sedan finns det förstås projektanställda inom vår sektor och även ett antal yrkesgrupper som av olika skäl har tidsbegränsade anställningar beroende på vad de gör, till exempel AT-läkare och personliga assistenter.

Samtidigt är det viktigt att poängtera att trots att det finns ett behov av denna typ av tjänster så är det förstås på det viset att arbetsgivare i första hand eftersträvar tillsvidareanställningar om det är möjligt. Om förutsättningarna är de rätta tror jag också att ett fast jobb hellre går till en duktig vikarie än en oprövad sökande. Arbetsgivare vill ha en fungerande verksamhet där man långsiktigt kan planera, precis som de som jobbar där vill det och även de personer som behöver använda olika tjänster.

Fler frågor och svar finns här, läs gärna dem också, jag är övertygad om att vi kan föra en bättre debatt med fakta på bordet. Det försöker vi göra med denna information.

Här kommer ett lästips också. I en debattartikel i Lag & Avtal i slutet av 2011 målade Kommunal en dyster bild av anställningarna inom den kommunala sektorn. Håll ögonen på en replik från SKL där i nästa nummer, publiceras i slutet av januari.