Javisst är det så vi tänker idag, nu när de flesta av oss är på väg till Valborgsmässoeldarna. Det är jag med efter att på morgonen idag ha varit och skrivit under ett nytt avtal med Sveriges läkarförbund.

Avtalet siktar mot framtiden med flera utvecklingsfrågor gällande den lokala lönebildningen och tillsammans med vår motpart ska vi undersöka vad som krävs för att få till stånd längre avtalsperioder i framtiden. Det skulle vara välkommet från många håll tror jag. Jag tycker det vore mycket bra att få längre tid mellan de tidskrävande avtalsförhandlingarna för att kunna arbeta med olika utvecklingsfrågor.

Fler detaljer om avtalet hittar ni här.

På andra fronter fortsätter nu förhandlingarna för oss. Vi har två avtalsområden kvar i denna avtalsrörelse. Senare denna vecka återupptar vi förhandlingarna med Allmän kommunal verksamhet som består av Vision, SSR, Ledarna och Teaterförbundet. Vi hoppas att vi kan nå fram till ett nytt avtal denna vecka. Med Lärarnas samverkansråd har vi förlängt avtalet tills vidare och återupptar dessa förhandlingar efter nästa helg.

Det har varit lite tyst här på bloggen den senaste tiden, vilket förstås hör förhandlingsläget till. När vi närmar oss avtal får man ofta tysta ned debatten och fokusera hårt på förhandlingarna. För oss i SKL:s förhandlingsdelegation betyder det också hög beredskap för att gå in i möten via telefon eller på plats i Stockholm när det går.

Det var också just detta fokus på förhandlingarna de senaste dagarna, då förhandlingsteamen jobbat för högtryck, som lett fram till att vi idag kunde presentera vårt första avtal för avtalsrörelsen 2012. Sent igår kväll nådde vi fram till det avtal vi idag presenterat tillsammans med Kommunal vid en pressträff.

Därför vill jag åtminstone lite temporärt bryta tystnaden för att berätta lite om detta avtal. Vill ni läsa pressmeddelandet finns det här.

Vi ser som alltid att ett avtal är resultatet av ett givande och tagande och detta fall är inte annorlunda. Det finns delar som Kommunal vill framhålla och det finns delar som vi vill framhålla.

I fem korta punkter skulle jag vilja säga detta:
- Vi är glada att ha slutit ett avtal som håller kostnadsnivån på 2,6 procent.
- Vi är glada att få till en principöverenskommelse om arbetslivsintroduktion. Vi hoppas att detta både ska göra rekryteringen till vår sektor lättare och ge speciellt yngre en lättare väg in på arbetsmarknaden.
- Vi är glada att nu inte längre ha några avtal med individgarantier. Ju färre centrala pekpinnar ju bättre för den lokala lönebildningen.
- Vi är glada att ha slutit ett avtal av egen kraft och till och med innan avtalstiden löpt ut. Detta är rätt ovanligt.
- Vi likväl med våra fackliga motparter vill erbjuda våra medarbetare goda arbetsförhållande. I och med den lösning om att begränsa kombinerade visstidsanställningar vi kommit överens idag visar vi viljan till detta samtidigt som möjligheten för visstidsinställningar finns kvar. Detta behövs i vår sektor där till exempel de största visstidsgrupperna är föräldralediga och vikarier.

Lite täckning från pressträffen hittar ni förresten här: Ekot – Kommunalarbetaren - Arbetet  och Dagens Nyheter:   

Så även om man kanske vill vara ledig en sån här härlig vårdag så var det i alla fall ett trevligt sätt att börja fira denna något förlängda Valborgshelg.

Mycket har skrivits om det avtal som i förra veckan slöts i elfte timmen inom handeln. Så här beskrev till exempel Svensk Handel det och så här beskrev Handelsanställdas förbund det.

För oss som jobbar mycket med avtalsfrågor är det förstås av intresse att följa det som händer och avtalsdebatten. DN har på ett praktiskt vis samlat sina avtalsartiklar på ett ställe, kan läsas här. Här finns artiklar om alla sektorer, till exempel denna krönika från Johan Schück om den samlade avtalsrörelsens nivåer och konsekvenser.

Jag har själv flera möten i denna vecka där avtalsrörelsen kommer att diskuteras. Bland annat träffades vi i SKL:s förhandlingsdelegation för vårt vanliga månadsmöte idag. Vi diskuterade förstås våra förhandlingar men jag går inte in i detaljer kring dessa diskussioner.

Jag vill avsluta med att flagga upp den krönika som SKL:s vd, Håkan Sörman skrev i SKL:s veckobrev igår ”Handels sak kan inte vara Kommunals” som bland annat lyfter fram viktiga skillnader mellan vår sektor och andras. Läs den gärna här.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg hade jag och mina kollegor i förhandlingsdelegations presidium en debattartikel inne på svd.se förra veckan. Vi fick ett par repliker på den som jag resonerade lite omkring i inlägget.

Vi fick också en slutreplik på denna artikel i vilken vi poängterar vikten av individuell lönesättning och lönedifferentiering. Vi poängterade också, i motsats till vad som påstås i repliken vi fick, att vi visst tycker att en lärare kan tjäna 10 000 kr mer. Här ett kort utdrag ur texten:

Det stämmer inte heller att SKL tycker att 10 000 kronors löneökning alltid är orimligt. Vi tycker att bra lärare ska ha bra lön – vissa absolut 10 000 kronor mer än i dag. Prestation måste synas i plånboken, bra insatser måste få löna sig. Det förutsätter dock en individuell lönesättning och en lönedifferentiering som inte alltid är lätt att få med sig de fackliga motparterna på.

Hela texten kan ni läsa här.

Just vikten av att belöna individuella prestationer var också en viktig del i en artikel som publicerades på Göteborgspostens webbsida i förra veckan.

Där skriver skolchefer från sex kommuner runt om i landet, inklusive de tre största kommunerna, bland annat att:

Detta ställer dock krav på oss alla, inte minst oss chefer och rektorer. Det krävs ett tydligt ledarskap och styrka att göra skillnad med lön genom differentierade löner. Det ställer även stora krav på de fackliga organisationerna att lokalt medverka till att våra löneavtal bättre speglar skillnaderna i ansvar, prestation och bidrag till måluppfyllelse.

De skriver vidare just om lärares löner att:

Sverige har många duktiga och framgångsrika lärare – lärare som motiverar och utmanar eleverna, så att de når längre än vad de själva trott är möjligt. Därför ska bra lärare i svensk skola ha en bra lön. Lönen ska baseras på utförande och prestation.

Detta innebär också att lärarnas löner måste tillåtas variera. Ett generellt påslag med 10 000 kronor över hela lärarkollektivet är inte ekonomiskt möjligt. Lönekostnadsökningarna måste klaras inom ramen för de skattemedel som avsatts för skolan, i konkurrens med andra kommunala uppdrag.

Men vissa lärare måste kunna tjäna 10 000 kronor mer än vad de gör i dag. Att differentiera lönerna och premiera duktiga lärare är också viktigt för att understödja verksamhetsutvecklingen i den enskilda skolan.

Viljan finns att jobba med dessa frågor runt om i landet, och initiativ finns. Ett par utav dem lyfter skolcheferna i sin artikel. Läsvärt tycker jag.

Det är onekligen intensiva tider i avtalsrörelsen just nu. Handeln lyckades precis undvika konflikt och denna vecka har tonen skruvats upp något även inom vår sektor. I söndags publicerade vi våra ståndpunkter på SvD: s Brännpunkt, vilket har föranlett en del synpunkter.

Freddy, Grip, ordförande i Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening, hävdar i en replik att SKL fördömer kraven på uppvärdering av läraryrket. Inget kan vara mer fel. SKL arbetar aktivt på flera områden för att förbättra elevresultat, arbetsmiljö och utvecklingsmöjligheter för lärarna. Åtgärder som alla på sitt sätt bidrar till ökad status för läraryrket.

Vi driver också frågan om lärarnas ökade möjligheter till löneutveckling. Men vi har en annan strategi än lärarorganisationerna. Vår fasta övertygelse är nämligen att riktigt bra lärare ska ha riktigt bra löner. Prestation ska löna sig, och enskilda individer måste kunna tjäna mer än andra.

Därför vill vi satsa på individuell lönesättning och differentierade löner istället för – som facken – samma löneökning för alla lärare, oavsett insats. Det tror inte jag främjar läraryrkets status i någon större utsträckning. Jag hoppas att vår replik i ämnet publiceras inom kort på svd.se.

Även Vision och Akademikerförbundet SSR replikerar på vår artikel. Här noterar jag med glädje att de delar vår syn på en individuell lönesättning och en ökad lönespridning. Det bådar gott inför fortsatta förhandlingar! Vi har också en välkommen samsyn när det gäller förbättringar av den lokala lönebildningen, något som vi jobbar intensivt med från SKL:s sida.

En förutsättning för sifferlösa avtal på central nivå och större utrymme för arbetsgivarna lokalt, är givetvis att den lokala lönebildningen fungerar. 

Att däremot, liksom Vision och Akademikerförbundet SSR, hävda att det krävs en siffra i avtalet för att medarbetarna ska ha reella möjligheter till löneökningar är lite sorgligt. Jag tror det är precis tvärtom. Med sifferlösa avtal har den enskilde individen lättare att genom goda arbetsinsatser och prestationer påverka sin egen lön. Dessutom öppnar det för en större möjlighet till löneutveckling.

Sjuksköterskorna är ett bra exempel. Trots pågående kampanjer runt om i landet, har Vårdförbundet med sitt sifferlösa avtal har haft en bra löneutvecklingen de senaste åren.