Ingela Gardner-Sundström

Jag heter Ingela Gardner Sundström och är ordförande i Sveriges Kommuner och Landstings förhandlingsdelegation. På denna blogg skriver jag om avtalsrelaterade frågor och kommenterar den allmänna debatten.

Jag har varit aktiv kommunpolitiker i 32 år och är för närvarande ordförande för kommunfullmäktige i Österåker. Tidigare har jag varit kommunalråd, riksdagsledamot, arbetat på Utbildningsdepartementet och ett av mina första jobb var som ombudsman på TCO.

StartÄmnenAvtalsbloggen

Vårdlöner och Lantzkampen fredag

Så var hösten igång igen. Jag har så smått kommit igång med det SKL relaterade igen. Bland annat har jag hunnit med en radiodebatt om löner i landstingen.

Många vill att jag ska kommentera det så kallade Sjuksköterskeuppropets krav om ingångslön som nu även Vårdförbundets centrala företrädare tar upp – denna gång vice ordförande Pia Andorff. Men just nivån på ingångslöner kommenterade jag inte utan fokuserade på det vi tycker är viktigast, behovet av att skapa en god löneutveckling.

Jag kommer inte heller i framtiden att recensera de löner som olika verksamheter inom landstingen kommer överens om med nyutexaminerade sjuksköterskor. Det tål att sägas igen. Det avtal som SKL har med Vårdförbundet och LSR har inga ingångslöner och därför bestämmer landstingen själva vad de kan betala för att anställa personal. I enlighet med vårt avtal ska denna lönesättning precis som lönesättning till andra grupper vara individuell och det tycker jag också den ska vara.

Jag har inte heller möjlighet att kommentera enskilda fall men tycker ändå att det är rätt väntat att det inte är så stora skillnader i lönerna för unga och nyutexaminerade sjuksköterskor. Detta då personerna i de flesta fall, har både väldigt likartad erfarenhet och utbildning.

Här kan ni lyssna på hela debatten från Studio Ett.

Under debatten diskuterades också hur sommaren hade varit inom vården och där finns det förstås platser i landet där trycket varit stort. Men inte heller där är bilden entydig. Detta kommenterade Agneta Jöhnk via skl.se igår med anledning av SvT:s inslag om övertid i storstadsregionerna. Det är värt att hålla i åtanke. Läs hela Agnetas kommentar här

Även Hanne Kjöller på DN:s ledarsida har kommenterat SvT:s inslag i två ledarstick. Hennes inlägg är läsvärda och finns inklistrade längst ned eftersom de inte finns någon länk på DN:s webb.

Lantzkampen

Ikväll är det dock dags för ett annat, något udda, radioframträdande och det är inte utan att man blir lite nervös. Jag ska nämligen ihop med Dag Klackenberg på Svensk handel ta mig an Karl-Petter Thorwaldsson från LO och Annelie Nordström från Kommunal i en frågesport. Det är verkligen inte varje dag man är med i en lite rolig samhällsfrågesport, jag är ju snarare van med lite tuffare debatter.

Men med det sagt, hoppas jag ni lyssnar – här hittar ni deras hemsida där det finns mer information – men 18.15 drar det igång.

Slutligen noterar jag också att Stockholm stad kommit överens med lärarfacken om lönerna för två år framåt. Det är glada miner från båda parter. Läs mer om det här i Lag & Avtal.

 

Hanne Kjöllers två ledarstick från Dagens Nyheter

21 augusti

Kris i bemanningsfrågan

Ibland låter det värre än det är. som när Rapport i måndags i allvarlig ton rapporterade att övertidsarbetet inom storstadslandstingen ökat med 47 procent sedan 2009. ingenstans i det långa inslaget får vi veta vilken nivåökningen skett ifrån. Perspektivet är i stället att patientsäkerheten är hotad.

Hos stockholms läns landsting får jag de siffror Rapport snuvar mig på. 2009 uppgick det genomsnittliga antalet övertidstimmar för sjuksköterskor, undersköterskor, skötare och sjukvårdsbiträden till 17,7 per anställd och år. 2012 hade den siffran stigit till 26 timmar.

det blir en slutsumma på i snitt en timme övertid varannan vecka inom en verksamhet där många arbetar deltid. Ett symtom på svårigheten att rekrytera – absolut. Men ett symtom på att vården bemannas av hålögda sömngångare – knappast.

Under mina år inom vården var det huggsexa om övertidstimmarna. Lönen vid det som kallades kvalificerad övertid var dubbelt så hög och extrapass gav ett välbehövligt klirr i det annars tämligen tunna lönekuvertet. Eller två lediga dagar, om man föredrog det.

Kanske är det annorlunda nu och kanske är vissa verksamheter mer utsatta än andra. Men bilden av en generell kris utifrån dessa fjuttimmar är att dra väl alarmistiska växlar på ett måttligt problem.

Hanne Kjöller


22 augusti

Kris i bemanningsfrågan, del II

Rapport fortsatte på tisdagen att dra stora växlar på sin siffersvaga redovisning av övertiden inom vården. dels hävdades att en hjärtsjuk man i behov av en ”livsnödvändig operation” fick välja mellan att opereras av ett trött team och att få en ny tid för ingreppet. dels hävdades att den enorma övertiden (en halvtimme i veckan – se gårdagens notis) leder till fler misstag och därmed fler lex Maria-anmälningar.

Johan Bratt, chefsläkare vid Karolinska, tycker att det låter otroligt att valet att opereras efter kontorstid eller en ny dag verkligen skulle presenteras på det viset. Vidare konstaterar han att detta med att flytta planerade operationer för att något akut kommer emellan sannerligen inte är något nytt. snarare har man blivit bättre på att få ihop akuta och planerade flöden. Beklagligt för den som fortfarande ändå drabbas. Men mer en konsekvens av organisation än övertidsuttag.

Rapport missar också att det mellan de två jämförelsetalen på lex Maria-anmmälningar ligger en lagändring. För att öka anmälningsfrekvensen, vilket alltså är ett mål, skrevs lagen om. Från att ha varit fokuserad på individer som gör fel riktar man sig nu mot system och patientsäkerhet generellt. Enskilda yrkesutövare kan inte som tidigare ”dömas”.

det är sannolikt en troligare förklaring till den goda nyheten om att anmälningarna ökar.

Hanne Kjöller                          

(0)
Publicerat kl 09:00
Debatt | Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund, LSR | Lärare | Löner | Media | Vardforbundet

Höstlov

Idag inleds höstlovet för många och visst är det skönt med en chans att pusta ut ibland. Det tycker även jag och med den trend av korta avtal som vi har sett under de senaste åren är det inte ofta man får den chansen. Till viss del är det också aningen bedrägligt att tala om att pusta ut eftersom den kommande avtalsrörelsen snart står för dörren. Om ett par månader börjar vi förhandla igen med flera av våra fackliga motparter.

För vår största motpart, Kommunal, har det bland annat betytt möten för att koordinera LO om olika krav. Jag fick lite frågor om detta för ett tag sedan i Kommunalarbetaren. Ni kan läsa den intervjun här: http://www.ka.se/index.cfm?c=103510

En grupp vi inte kommer att förhandla med denna gång är Vårdförbundet. Glädjande nog bestämde sig Vårdförbundet i förra veckan att fortsätta arbetet med det sifferlösa avtal som vi har fram till 2015. Jag gav en intervju om detta till Vårdfokus i slutet av förra veckan där jag poängterar fördelarna med ett långt avtal som ger oss chans att inte konstant diskutera lönenivåer utan får möjlighet att också fokusera på viktiga utvecklingsområden.
Läs intervjun här: https://www.vardforbundet.se/Vardfokus/Webbnyheter/2012/Oktober/SKL-tror-pa-snabbare-uppgorelse-om-arbetstiderna-med-forlangda-avtalet/

Vi har nu tre långa avtal där stora delar är sifferlöst. Detta är bra för våra medlemmar. Vi har avtalen med Akademikeralliansen, Vårdförbundet och det avtal vi slöt med lärarna fram till 2016 nyligen.

Läraravtalet skrivs det mycket om. Först var det besvikelse från stora delar av lärarfackens medlemmar, vilket antagligen berodde på de allt för högt ställda förväntningarna som byggts upp på grund av fackens opinionsbildning. Detta har nu övergått i hanteringen av lönefrågan lokalt. I Stockholm skrivs det en hel del gällande Stockholms stads plan att differentiera löner mellan ett antal skolor. I andra delar av landet har det skrivits om speciella satsningar på lärargrupper och endast i något enstaka fall, vilket jag tycker är glädjande, har kommunföreträdare oroat sig över ekonomin i relation till löneökningsnivåerna. Rubriker får allt för ofta spela rollen av agendasättare. Bland annat framstod det i ett inslag i Ekot för ett tag sedan att många kommuner oroade sig över löneökningsnivån. Jag har själv inte fått några sådana signaler och en av SKL:s ekonomer berättade för ett tag sedan att det inte hade kommit ett enda samtal om detta ett par veckor efter avtalet skrevs.

I samband med avtalet skrev jag också ett brev till kommunerna med uppmaningen att vi ska sköta detta avtal långsiktigt. En sak måste dock påpekas, vilket tyvärr varit föremål för felaktiga beskrivningar i media. Alla lärare måste inte få 4,2 procent under 2012 för att kommunerna ska ha uppfyllt avtalet. Det finns inga individgarantier i avtalet. Det är kommunens totala löneökningsnivå som måste vara minst 4,2 procent. Inget annat.

Slutligen måste jag också nämna det replikskifte som jag, tillsammans med Svenskt Näringsliv haft med den folkpartistiske riksdagsledamoten Carl B Hamilton på Dagens Industris debattsida. Vi påpekade i denna replik (http://www.skl.se/press/debattartiklar/hamilton-har-helt-fel) hur fel Hamilton förstått situationen och att det är arbetsgivarna som är försäkringstagare och därför naturligtvis ska få tillbaka pengar som inte behövs. Men Hamilton gav sig inte utan i en slutreplik raljerar han över hur pengarna används. Jag skulle tro att de kan användas på olika vis men det är just de enskilda arbetsgivarna som ska bestämma det, inte vi på SKL och definitivt inte enskilda riksdagsledamöter.

(0)
Publicerat kl 17:27
Akademikeralliansen | Kommunal | Lärare | Media | Sifferlöst | Tillsvidareavtal | Vardforbundet

Ordförandedag och en ryktesdementi

Igår deltog jag vid SKLs årliga ordförandedag. Då bjuds alla ordföranden och huvudsakliga oppositionsråd i kommuner, landsting och regioner in för en dag om aktuella ämnen.

Under eftermiddagen låg fokus på arbetsgivarfrågor och avtalsrörelsen.

Själv diskuterade jag och Lars Dahlberg (1:e vice ordförande i delegationen) avtalsrörelsen 2012 hittills. Vi kan ju inte summera då lärarnas avtal fortfarande förhandlas.

Vi rörde oss raskt mellan avtalsområdena och diskuterade bland annat utvecklingsfrågor och behovet att ha långa avtalsperioder som kan ge bättre möjlighet till utvecklingsarbete. Vi diskuterade också behovet av individuella löner och svårigheter med lönesättningen när man hellre "slätar ut" istället för att satsa på de medarbetare som kanske presterat riktigt bra.

Detta är inte enkla frågor, men det krävs att vi som centralorganisation diskuterar detta med våra medlemmar - idag tog vi chansen till det.

I den avslutande paneldebatten förde Anders Knape (ordf SKL), Annika Strandhäll (ordf Vision) och Claes Stråth (GD på Medlingsinstitutet) en diskussion om vår lönemodell i Sverige. Här kan man bland annat glädjande konstatera att Vision är inne på samma linje som vi: de vill inte förändra den nuvarande modellen eftersom den gett deras medlemmar ordentliga reallöneökningar. Dessutom slog Annika Strandhäll ett ordentligt slag för såväl lokal lönebildning som ökad lönespridning, som hon ser som vägen förbi orimliga löneskillnader.

Men till stor del landade fokus i denna panel på den gemensamma viljan att lyfta yrkena i sektorn på olika vis och att gemensamt utveckla de samma.

Claes Stråth avslutade med att uppmana alla i salen att bli mer aktiva som arbetsgivare "ni kanske är politiker men, i alla fall i mina ögon, är ni arbetsgivare. Och som sådana får ni gärna bli mer aktiva".

En bra poäng att avsluta med, jag kan bara hålla med.

Och så var det dementin

Som en del i mitt uppdrag träffar jag förstås ofta företrädare för fackförbunden i sektorn. För ett kort tag sedan träffade jag en större grupp från Vårdförbundet.

Under frågestunden fick jag en fråga om ett rykte som jag kunde dementera där, men också vill dementera här. Ryktet påstod att vi på SKL skulle ha hotat med vite mot landsting som efter Sjuksköterskeuppropet skulle betala 24 000 kr i ingångslön.

Inget är längre från sanningen. SKL har för det första ingen möjlighet att dela ut några viten mot landsting. För det andra finns det överhuvudtaget inte några ingångslöner i våra avtal med Vårdförbundet. För det tredje bestämmer inte vi över detta.

Vilken ingångslön som betalas är helt upp till landstingen själva och vi på SKL är inte involverade i denna fråga alls. Att landstingen bestämmer detta själva är också en viktig del i den lokala lönebildningen som vi strävar efter, både på detta område och andra.

(0)
Publicerat kl 10:02
Lokal lönebildning | Personal och kompetensförsörjning | Politiker | Vardforbundet | Vision

Inte skärrade – förvånade

Det känns som om det finns anledning att förtydliga ett och annat när det gäller det pågående sjuksköterskeuppropet, där nyutexaminerade sjuksköterskor kräver en lön på minst 24 000 kr.

SKL är INTE särskilt skärrade över sjuksköterskornas upprop, vilket hävdas i Vårdförbundets tidning Vårdfokus, och som nu har plockats upp av Svenska Dagbladet och TT.  Vi är faktiskt mest förvånade över Vårdförbundets agerande

Därför har vi också träffat Vårdförbundets ledning för att reda ut begreppen om vad som gäller mellan två avtalsparter på svenska arbetsmarknaden under fredsplikt. Detta gjorde vi med anledning av att Vårdförbundet centralt till synes helhjärtat stödde uppropet, som initierats av enskilda nyutexaminerade sjuksköterskor.

Från arbetsgivarsidan ville vi peka på det eventuella brott mot fredsplikten som man – medvetet eller omedvetet – kan göra sig skyldig till när man så tydligt och officiellt stödjer en aktion av detta slag.  Risken är ju uppenbar att det kan tolkas som en konfliktåtgärd.  Är det verkligen det man är ute efter?  Eller inser man inte att det är så det uppfattas?

Jag tror på det senare. Vi har de senaste åren haft goda relationer med Vårdförbundet och enades våren 2011 om ett modernt och långsiktigt avtal utan centrala regleringar av löner. Avtalet bygger istället på att lönebildningen sker lokalt hos respektive kommun/landsting.

Frågan om lönesättning hör därmed hemma på lokal nivå. Det är hos respektive arbetsgivare som man bestämmer hur mycket man är beredd att betala för den enskilda sjuksköterskans tjänster. Det står också individen fritt att tacka nej till ett jobb när man inte är nöjd med den lön som erbjuds.

På central nivå har Sveriges Kommuner och Landsting och Vårdförbundet ett ansvar för att värna nuvarande avtal. I detta ingår också att visa respekt för att lönebildningen enligt avtalet sker på lokal nivå.

(0)
Publicerat kl 08:12
Löner | Media | Vardforbundet

Lönekarriär bättre än avtalade ingångslöner

För ett tag sedan fick SKL på pälsen av finansministern för att sektorn hade för höga ingångslöner. Nu har sjuksköterskorna i Västerbotten startat ett uppror för att de tycker ingångslönerna är för låga.  

Diskussionen har bland annat förts på Twitter och jag har själv fått en direkt fråga om varför jag föredrar möjligheten till en lönekarriär framför höjda ingångslöner, och hur en sådan lönekarriär skulle kunna se ut.  

Låt mig förtydliga: Vi har i förhållande till andra sektorer mycket få bestämmelser om lägstlöner och individgarantier i våra löneavtal.

Det är bra. Man ska själv kunna påverka sin lön. Den ska inte vara given enligt centrala avtal som förhandlas fram i sammanträdesrum i Stockholm. En god arbetsinsats ska synas i lönekuvertet. Det gör den bäst om lönen sätts lokalt i samtal mellan chef och medarbetare. Individuell lönesättning har också visat sig gynna jämställdheten. Saco-anslutna kvinnor som haft lönesamtal med sin chef har fått bättre påslag än de som inte haft det.  

Men det betyder också att vissa kommer att tjäna mer än andra. Det måste finnas en acceptans för att den som gör ett bra jobb får ett större påslag än den som inte bidrar lika mycket.  En ökad lönespridning är en förutsättning för att kunna göra lönekarriär.

Att bestämma lönerna lokalt snarare än att sätta lönenivåer i centrala avtal är bra också av andra skäl. Olika kommuner och landsting har olika förutsättningar. Det är varje enskild arbetsgivare som bäst avgör vilket ekonomiskt utrymme som finns för löneökningar och hur det utrymmet ska fördelas mellan verksamheter, yrkesgrupper och medarbetare för att nå en bättre verksamhet.

I just sjuksköterskorna fall har dessutom möjligheten att sätta lönen lokalt hittills haft en positiv effekt på löneutvecklingen. Förmodligen bättre än om den hade reglerats i centrala avtal.

(0)
Publicerat kl 14:00
Lokal lönebildning | Löner | Media | SACO | Vardforbundet