Under Almedalsveckan stod jag och träffade besökare i SKL:s Öppna hus i onsdags. Där fanns en vägg med frågan "Vilken person har Sveriges viktigaste jobb?". Förslagen var många och majoriteten av de som klistrade upp ett förslag valde yrken inom kommun- och landstingssektorn.

Det håller vi med om och SKL kommer därför under en fyra års period driva en kampanj som sätter fokus på medarbetarna och yrkena i vår sektor. Förbundet berättade lite om detta i branschpress under Almedalsveckan men den riktiga lanseringen kommer i höst.

Vi vill med detta inte peka ut den ena eller andra yrkesgruppen inom kommun- och landstingssektorn. Men vi känner oss säkra på att Sveriges viktigaste jobb finns där.

Om ni inte redan sett det rekommenderar jag att ni läser den krönika som SKL:s vd Håkan Sörman skrev i förbundets veckobrev igår. I den diskuterar han framtida rekryteringsbehov och den speciella satsning som SKL nu planerar för att berätta om jobben och medarbetarna i sektorn. Här har ni hela krönikan.

 Så ska vi locka nya medarbetare

Sveriges viktigaste jobb finns i välfärdssektorn. Över en miljon medarbetare gör skillnad varje dag inom bland annat vården, skolan och omsorgen i kommu­ner och landsting. Våra medar­betare är också de mest engage­rade på arbetsmarknaden, enligt SKI:s senaste medarbetarindex.

Därför är det inte helt rättvist att unga och arbetssökande inte ser kommuner och landsting som särskilt attraktiva arbets­givare. Mot bakgrund av att vår sektor behöver rekrytera uppåt 85 000 medarbetare per år de närmaste åren har vi mycket att jobba med.

I debatten kring frågan ef­terlyser bland andra SKTF och ledarskribenter en genomtänkt strategi för att locka medarbe­tare till välfärdsjobben. Vi jobbar redan intensivt både för att på olika sätt bli en bättre arbetsgivare och för att nyansera bil­den av jobben i sektorn.

Men vi måste bli vassare – särskilt för att nå den yngre generatio­nen som till viss del har andra förväntningar än de som går i pension. Därför gör vi nu en fyraårig kommunikationssats­ning.

Den innebär att vi mer systematiskt jobbar med unga människors synpunkter, vi ska sprida mer fakta, skapa intresse för och goda associationer till jobben och tydligare förklara vilka utmaningar och möjligheter som finns.

För det finns många fördelar med att utföra Sveriges viktigaste jobb – vare sig det sker hos våra medlemmar eller hos privata utförare.

Håkan Sörman, VD

Veckans brev och tidigare veckobrev hittar ni också här. 

Idag har vi haft vårt vanliga månadsmöte med förhandlingsdelegationen. Vi har diskuterat flera frågor som rör arbetsgivarområdet för kommuner, landsting och regioner men naturligtvis kom mycket av diskussionerna att fokusera på avtalsrörelsen.

Men vi är ju inte i någon beslutsfas eftersom vi befinner oss i ett läge där vi och många andra avvaktar vad som ska hända i den konkurrensutsatta sektorn. Enligt medierapporterna kommer deras medlare (OPO:s) med nya bud till helgen och flera av facken och arbetsgivarna har signalerat att de kommer att kalla in sina beslutande organ. Med tanke på att avtalen snart löper ut känner de förstås tryck att få fram ett avtal så snart som möjligt.

Annars börjar man nu också märka av avtalsrörelsen via annonser i medierna och jag har sett stora annonser i Stockholms tunnelbana i veckan.

Men när jag jämförde olika annonser så ledde det till en fråga. Vilken bild vill man ge av sitt yrke och sin arbetsplats? Från SKL:s sida funderar vi mycket hur vi kan möta myter och fakta om kommunsektorn och hur vi kan bemöta gamla föreställningar om yrken inom vår sektor. Här kan ni till exempel läsa myter och fakta om arbetsgivarrollen.

För tyvärr så framställs ibland många yrken och vår sektor som något gammalt. Det tycker jag är orättvist, det handlar om viktiga samhällsuppgifter som berör oss alla. Och det handlar om framtidens yrken. När arbetsförmedlingen i februari presenterade sin yrkeskompass fanns en majoritet av topp-tio yrkena i vår sektor. Det är viktigt att påpeka. (läs AF:s pressmeddelande här - extern länk, öppnas i nytt fönster). 

Därför tycker jag det är tråkigt att se den kampanj som Lärarförbundet valt under avtalsrörelsen. Jag vet att man vill rita upp en bild som man vill ska stärka ens budskap i avtalsrörelsen och deras intention är säkert att det ska vara humoristisk men bilder lever ofta kvar, även efter att vi skrivit under ett avtal. För jag tycker tyvärr att skrattet fastnar i halsen när man till exempel antyder att lärare dör när de begravs under pappersmängder eller låter två lärare slåss och ta strypgrepp på varandra över en dator.

Det sistnämnda är ett försök att återigen feltolka vad vi som arbetsgivare vill i avtalsrörelsen. Och därför skriver jag igen att vi ser inget självändamål i att en lärare sitter i skolan jämt. Man kan mycket väl till exempel rätta prov hemma om det passar bättre så länge som man kommer överens med sin chef om det. Precis som man gör i andra yrken.

Å andra sidan är det är intressant att se hur Kommunal beskriver sina arbetsplatser och arbetsuppgifter i den kampanj de nu kör. Det finns bland annat en affisch som handlar om hur Kommunals medlemmar hjälper till med livspusslet för alla medborgare. Det är en bild i glada färger, en värmande sol och två siluetter som håller hand. Generellt sett en varm bild. Sådant tycker jag vi behöver mer av för att beskriva vår sektors viktiga yrken.