Ingela Gardner-Sundström

Jag heter Ingela Gardner Sundström och är ordförande i Sveriges Kommuner och Landstings förhandlingsdelegation. På denna blogg skriver jag om avtalsrelaterade frågor och kommenterar den allmänna debatten.

Jag har varit aktiv kommunpolitiker i 32 år och är för närvarande ordförande för kommunfullmäktige i Österåker. Tidigare har jag varit kommunalråd, riksdagsledamot, arbetat på Utbildningsdepartementet och ett av mina första jobb var som ombudsman på TCO.

StartÄmnenAvtalsbloggen

Faktakoll på Jan Björklund

Vi har haft lite tekniska problem så detta inlägg skulle ha publicerats tidigare men det satte som sagt tekniken stopp för, i all fall temporärt.

I tidningar och media nu för tiden är det populärt med faktakollar. Jag tycker det är dags med en faktakoll av Utbildningsminister Jan Björklund.

De senaste veckorna har debatten om svensk skola gått varm. Jag tror inte att någon som är involverad i skolan, eller för den delen någon annan heller, inte är annat än besvikna när vi läser de resultat som PISA undersökningen visade nyligen (här hittar ni bland annat Maria Stockhaus kommentar till detta).

Företrädare för SKL har tagit debatten och förklarat våra ståndpunkter och dessutom lyft frågor som behöver ställas, till exempel Per-Arne Andersson i Dagens Industri i veckan om hur det kan komma sig att resultaten ser olika ut beroende på vilket prov som rättas. Anders Knape och Maria Stockhaus bemötte också Lärarnas riksförbunds debattartikel i DN nyligen.

I slutrepliken som publicerades via DN.se igår ignorerar tyvärr som vanligt LR att just vi på SKL är en av de få parterna i denna skoldebatt som tar ansvar, som efterlyser samarbete med alla involverade parter för att förbättra situationen OCH dessutom lägger stor kraft på skolutvecklande projekt. Hur det kan påstås vara att ” Kommunernas företrädare flyr ansvaret” är svårt att förstå. Men men, läser man artiklar som djävulen läser bibeln så blir det väl så….

Det påstås också mycket just nu och speciellt oroande var en debatt som Jan Björklund deltog i den 4 december i Studio Ett. Det var just denna debatt som förtjänar en faktakoll. Som dessutom bör kompletteras med rättelser av vissa helt grundlösa påståenden.

1. Björklund: "det andra är läraryrkets status och attraktionskraft, det har sjunkit som en sten, också exakt sedan kommunerna tog över. Det ändrades precis just då när kommunerna tog över. " Nej, det är faktiskt tvärt om, i alla fall om man ser till löneutvecklingen. Som jag tidigare kommenterat här på bloggen så föll lönerna för lärare när staten var arbetsgivare. Vändningen kom efter att kommunerna tog över. Jag bifogar en tidigare artikel från DN där Lärarförbundets siffror visar just detta.

/MediaBinaryLoader.axd?MediaArchive_FileID=f5a0587a-f40f-4c32-97c3-23365d4acec2&FileName=DN+l%c3%a4rarl%c3%b6ner+med+tabell+17+april+2010.pdf

2. Björklund: "Men när man får hand om skolan, så tenderar kommunerna i väldigt stor utsträckning att betrakta den som socialtjänsten, och ett omhändertagandeperspektiv ". Detta måste vara bland de mest absurda uttalanden en minister någonsin gjort. Det är på gränsen till kränkande att påstå detta. Jag kan bara citera Göteborgs kommunalråd Anna Johansson som deltog i debatten med Björklund "Jag vet inte vilka skolpolitiker Jan Björklund brukar umgås med, men de som jag pratar med har definitivt inte något socialtjänst-perspektiv på skolan, utan det är kunskapsuppdraget som är i absolut fokus. "

3. Jan Björklund påstår sedan återigen att kommunerna kan inte vara arbetsgivare för kvinnliga akademiker. Här väljer jag att citera en tidigare kommentar:

" Inom sektorn gäller det yrkesgrupper som förutom lärargrupperna inkluderar till exempel bibliotekarier, ingenjörer, socionomer, arkitekter, ekonomer, sjuksköterskor och läkare.

– Att då som utbildningsministern påstå att kommunerna inte har vana att till exempel förhandla och vara arbetsgivare för akademikergrupper är både okunnigt och dumt, säger Ingela Gardner Sundström. " . Jag sa det då och det är värt att repetera en gång som denna.

4. En snabbis om karriärtjänsterna och beskrivningen att "de finansieras av staten". Det sa inte Jan Björklund i denna intervju men han har sagt det tidigare. Extrapengarna kommer visserligen från staten men det bör påpekas att dessa tjänster finansieras i huvudsak av kommunerna. Karriärtjänsterna är bra men de löser inte skolans utmaningar. Och när det kommer till satsningar på lärares löner så var det avtal vi senast skrev med lärarna utan tvekan det huvudsakliga skälet till att lärarlönerna nu höjs.

5.  Och slutligen, det eviga pratet om att ”Återförstatliga skolan”. Jag tycker det kan vara värt att rätta detta. Skolan har aldrig varit helt statlig. Det enda som kommunaliserades 1991 var lärarnas anställning, alla andra grupper i skolan som till exempel den viktiga skolhälsovården var redan kommunala och så även driften av lokaler.

Som Maria och Anders beskrev i sin replik så kan man nog snarare säga att skolan aldrig varit mer statlig än den är idag. Och de som ivrar för statlig skola vill framställa detta som ett Alexanderhugg som löser skolans problem. Men det finns det varken vetenskaplig grund för eller för den delen anekdotiska bevis tycker jag.

Jag som själv varit aktiv skolpolitiker länge har några reflektioner kring detta, men de återkommer jag till i ett framtida inlägg.

(0)
Publicerat kl 08:00
Lärarförbundet | Löner | Politiker | Skola

Ett avtal för framtidens skola

Så har vi äntligen ett avtal i hamn! Efter många, långa och segdragna förhandlingar lyckades vi så landa ett fyraårigt avtal med lärarna i onsdags kväll. Det var på håret att de sade ja, har vi fått veta. Men jag är övertygad om att detta avtal är för allas bästa. Det ger oss den tid vi behöver för att jobba med verksamhetsutvecklingen i skolan, något som både elever och lärare tjänar på. Dessutom innehåller det nya avtalet två år utan centralt fastlagda löneökningsnivåer, vilket innebär att vi äntligen får prova på lokal lönebildning på riktigt.

Dessvärre är förväntningarna bland lärarna ute i landet så upptrissade efter tal om 10 000 kronor och hot om strejk, att ett antal av lärarförbundens medlemmar nu känner sig väldigt besvikna. Detta har fått vissa att gå så långt att man jämför situationen med kvinnomisshandel, vilket jag tycker är ganska hårresande: Aftonbladet 12-09-27.

Annan medierapportering har varit mer balanserad:

Dagens Nyheter, 2012-09-26

Svenska Dagbladet, 2012-09-27

SVT, 2012-09-26

Sveriges Radio Ekot, 2012-09-26

Expressen, 2012-09-26

Aftonbladet, 2012-09-26

Nu hör vi det också ryktas om lärardemonstrationer på olika platser runt om i landet. Upprördheten verkar delvis baseras på missförstånd. Bland annat säger man sig sakna något om lärarnas arbetssituation och arbetstid i avtalet. Uppenbarligen har det inte framkommit att vi tillsatt en partsgemensam arbetsgrupp för att särskilt titta på dessa frågor. Många verkar också ha förväntat sig 10 000 kronor mer i måndagslön som ett resultat av avtalsförhandlingarna.

Det hade nog varit bra om motparterna under resans gång varit lite mer realistiska om vad som egentligen är möjligt under en avtalsrörelse. Men nu är det dags att se framåt och gemensamt jobba för en bättre skola.

Det blir ett dyrt avtal. Våra medlemmar får punga ut med minst 18 miljarder kronor de närmaste fyra åren, att till exempel jämföra med Jan Björklunds satsning på karriärtjänster som uppgår till knappt en och en halv miljard. Ett förslag, som jag för övrigt, i likhet med lärarorganisationerna, ställer mig helt bakom. Det är ett utmärkt sätt att öka lärarnas möjlighet till karriärutveckling och därmed också till en bättre löneutveckling.

I dessa 18 miljarder har vi räknat med de 4,2 procentens ökning i år och minst industrimärket de övriga åren (enligt de prognoser som finns). Men jag hoppas verkligen att våra medlemmar inser att dessa nivåer inte är ett tak för löneökningarna, utan ett golv. Vi måste satsa på skolan och lärarna. Det är deras tur nu, för att använda våra motparters retorik. De har halkat efter. Relativlöneutvecklingen började försämras redan under statens huvudmannaskap på 1970-talet.  Sedan dess har vi två tillfällen försökt att ändra på detta. Nu gör vi ett nytt försök. Och nu måste vi lyckas.

Men det är viktigt att det inte blir generella löneökningar som smetas ut över hela kollektivet. Då har vi missat poängen. Det är de goda prestationerna som ska premieras. Bra lärare ska ha bra lön! Därför är det inte bara prioriteringar i form av kronor och ören som behövs. Det behövs också mod av den som sätter lön att våga göra skillnad. Och det krävs förståelse och mognad från kollektivet att acceptera löneskillnader.

Det nya läraravtalet innebär en snittlöneökning på 3 700 kronor vid avtalsperiodens slut. Därutöver finns sedan tidigare överenskommelse möjlighet för lärare att öka sin lön med upp till 2 000 kronor genom att ändra arbetstidsförläggningen för att öka måluppfyllelsen. Lägger man därtill Jan Björklunds extra tillägg på 5 000 eller 10 000 kronor extra för karriärstjänster och dessutom utgår från att vi lyckas med att differentiera lönerna och koppla lön till prestation. Ja, då kan vi ha riktigt högavlönade lärare framöver.  

Jag hoppas det.

(0)
Publicerat kl 12:00
Avtal 2012 | Avtalsrörelsen | Lärare | Lärarförbundet | Lärarnas riksförbund | Löner | Media | Medling

Inga kommentarer

Det har varit bråda dagar bakom kulisserna nyligen. Vi som är parter i medlingen gällande ett nytt läraravtal har under den senaste tiden haft i praktiken skytteltrafik till våra hårt arbetande medlare. Det är också skälet till att jag inte bloggat mer som jag förvarnade om för ett tag sedan. I medlingsläge är det inte heller läge att kommentera mycket utåt.

Därför har vi från SKL:s sida inte gjort det heller, men jag har från tid till annan fått frågor från media, oftast lärarfackens egna medier faktiskt och då svarat så gott det går. Men jag fick ett mail här via bloggen för ett tag sedan från en rektor som ville veta mer om läget och undrade varför det tagit så lång tid att medla när medlarna tillsattes innan sommaren.

Tyvärr kan jag ju inte gå in i några detaljer om det vi nu har diskuterat, det är vi överens med facken om att inte göra. Den ursprungliga förseningen berodde dock på att medlarna inte kunde påbörja det faktiska medlingsarbetet förrän i slutet av augusti. Sedan dess har som sagt var kontakterna varit många.

Men nu är medlarna snart klara och har meddelat oss parter att vi kommer att få ett slutbud, eller slutlig hemställan som det mer formellt heter, på tisdag. Vi förväntas svara på detta bud på onsdag.

Det finns andra som kommenterat läget. Så istället för att kommentera själv kommer här ett par länkar. Denna ledare ”Var rädd om lärarstatusen” publicerades i UNT för ett tag sedan och Mathias Åström, som är förhandlingschef på Lärarförbundet valde själv att kommentera den. Även TCO tidningen har skrivit om detta, bl.a. här: http://www.tcotidningen.se/statligt-loneavtal-pa-gangfortsatt-ovisst-for-lararna och tidningen Arbetet gjorde ett större reportage en tid tillbaka, men den har jag tyvärr inte hittat på nätet.  

Det har också via Twitter spridits en föreställning av att jag hetsar mot lärare då jag svarat på dessa direkta frågor. Jag tycker det är olyckligt att i en intervju där jag som alltid fokuserar på att gemensamt nå avtal så väljer tidningen att blåsa upp ett citat om strejk. Det i sin tur används som ursäkt för att påstå att jag hetsar mot lärare. Jag tycker det är olyckligt speciellt som jag som sagt gör mitt bästa för att hålla en god ton. Mitt fokus är hela tiden på att försöka hålla en god stämning så att vi tillsammans med de fackliga och våra medlare kommer fram till ett avtal där elevernas kunskap och skolutveckling ligger i fokus. Det jobbar jag för, inget annat.

(0)
Publicerat kl 22:22
Avtal 2012 | Lärare | Lärarförbundet | Medlare | Medling

Skolstart även för medlarna

De som följer arbetsmarknadsfrågor i Sverige har knappast missat att medlarna i våra förhandlingar med lärarna, Jan Björkman och Christina Rogestam, idag påbörjar sitt arbete (läs mer om dem här). Om inte annat märker jag av det då intervjuförfrågningarna ökad den senaste tiden. Och alla vill veta vad vi på SKL ska säga Ja eller Nej till. Men svaret är att det kan vi inte svara på.

Före sommaren tackade lärarfacken nej till det bud vi presenterade, ett generöst och långsiktigt bud som skulle ge arbetsro i skolan och möjlighet till utvecklingsarbete på en bredare front (läs om det här).

Men nu börjar vi om från noll. Det finns många faktorer att titta på och det är det medlarna har till uppdrag att göra. Men att gå ut i förväg och sätta restriktioner på vad vi som part skulle acceptera eller inte känns kontraproduktivt. Målet ska var en lösning, då ska man inte skramla för mycket med annat eller villkora det ena eller det andra.

I det sammanhanget blir jag lite besviken när det så ofta talas eller skrivs om strejk i pressen dessa dagar. Bland annat har strejk beskrivits av Eva-Lis Siren som en ”en nödvändig missnöjesaktion om vi inte kan komma överens i medlingen". Detta tycker jag vi ska sluta med, stridsrubriker tjänar ingen part på och som Eva-Lis själv påpekade i samma intervju, ”En konflikt i Sverige i dag leder inte till högre löner”. Fokus borde ligga på ett avtal.

Därför kommer vi inte idag, imorgon eller den närmaste tiden att diskutera innehållet i medlingen, det är vi överrens med våra fackliga motparter om. Därför vill jag förvarna att jag nog inte heller kommer att blogga så mycket den närmaste tiden, i alla fall inte om frågor specifikt relaterat till detta.

(0)
Publicerat kl 00:39
Avtal 2012 | Bloggande | Lärare | Lärarförbundet | Media | Medlare

Nu tar jag också sommarledigt

En intensiv höst står framför oss. I slutet av augusti börjar medlingen i våra avtalsförhandlingar med lärarfacken och dessutom måste vi börja arbetet med att förbereda nästa avtalsrunda med övriga fackförbund. Dessutom ska vi slutföra diskussionerna om de utbildnings- och introduktionstjänster som vi skrev principöverenskommelse med Kommunal om vid Valborg.

Just detta grepp att få speciellt unga in på arbetsmarknaden ligger sannerligen i tiden. I alla fall om man ska döma av de seminarier jag deltagit i under Almedalsveckan. Frågan har återkommit gång efter gång.

Jag hann även med att diskutera möjligheten för funktionshindrade att komma in lättare på arbetsmarknaden. Jag gjorde detta tillsammans med Föräldrakraft i tisdags, ett väldigt givande seminarium. Vi var representanter från olika sektorer, med olika ingångar men med läxor att lära av varandra. Jag känner att det finns ett utvecklat samarbete på väg på detta och jag fick höra en hel del om bland annat ICA:s aktiva arbete på detta område. Det känns också som att debatten kring funktionshindrades roll håller på att ändras. Förut var det nästan en offerroll men nu ser vi personers olika kompetenser vilket är ett mycket viktigt steg framåt.

Jag har också deltagit i flera diskussioner om lön under veckan. Redan tidigare refererade jag diskussionen om lärarlöner i måndags.  Just diskussionen om lönebildning och den svenska modellen har också varit ett populärt tema. LO har haft flera, näringslivet har diskuterat det och jag avslutade min vecka med en diskussion gällande detta hos SSR.

Det var en spännande panel med oss parter, en representant för riksdagen samt de två myndighetschefer som har ansvar på området, DO Agneta Broberg och Claes Stråth som är GD på Medlingsinstitutet (enligt moderatorn var det första gången i samma panel).

I diskussionen om jämställda löner måste man eller kan man egentligen skilja på frågan genom att se på den via ”inom sektorn” och ”mellan sektorer”. Talar vi inom sektorn är det kommunerna som är bäst i Sverige, vi brukar ibland säga att vi vinner SM i jämställda löner. Det gäller mellan män och kvinnor som gör samma jobb.

Sedan finns diskussionen mellan sektorer och de löneskillnader som finns där. Och det var i huvudsak där diskussionen uppehöll sig. Vi berörde vilket uppdrag myndigheterna bör ha men landade ändå i att staten bör inte reglera något gällande lönebildningen.

Class Stråth påpekade också att det är mycket svårt att balansera viljorna från de 110 organisationerna som finns på arbetsmarknaden och påpekade att det faktiskt är så att alla ska kunna enas om någon grupp ska få springa före övriga (och därmed ändra sitt relativa löneläge). Det finns flera fack inom vår sektor som säger sig vilja det, men inget fack säger sig vara villiga att stå tillbaka för någon annan. Bland annat sa SSR:s Markus Furuberg i debatten att ”om jag frågar mina medlemmar om de vill stå tillbaka för att lärarna ska få mer säger de nej”.

Det är förstås en mycket svår ekvation att få ihop. Troligen är den rent utav omöjlig utan detta samförstånd. Men som jag berättade i seminariet är jag intresserad av att sitta ner i en bred gruppering och diskutera möjligheter och svårigheter. 

Tidningen Vårdfokus skrev ett referat av detta seminarium, det kan ni läsa här.

Sen blev det fullt fart mot färjan för hemfärd och nu lite ledighet. Med detta gör jag också ett uppehåll i bloggandet och önskar er alla en glad sommar.

PS! Ni kan också läsa ett referat i Kommunalarbetaren från ett seminarium jag deltog i under tisdagen, en diskussion om framtidens äldreomsorg med Kommunals ordförande Annelie Nordström – läs det blogginlägget här.   

PPS! Under tisdagen ombads jag också att ”hoppa över lönegapet” hos Lärarförbundet. Denna typ av lite kul opinionsbildning är en del av Almedalsveckan. Jag tog ett skutt ihop med Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén – filmen kan ni se här.

(0)
Publicerat kl 17:00
Debatt | Jämställdhet | Lärarförbundet | Löner | Medlingsinstitutet | SSR