Så brukade det låta i det klassiska barnprogrammet Fem myror är mer än fyra elefanter. Och efter igår passar det in även på 2013 års avtalsrörelse på SKL.

Det är visserligen så att Pacta inte är riktigt färdiga men igår skrev vi under det sista av våra sex centrala huvudöverenskommelser, det med Sveriges läkareförbund  (läs mer om det här).  Det är nu minst två år till nästa förhandlingsomgång på någon av HÖK:arna.

Gårdagens avtal med läkarna gäller i fyra år och blir nu den femte HÖK:en som har inslag av sifferlösa år på central nivå. Och efter avtalsrörelsen 2013 finns det nu inga individgarantier i våra avtal och det finns endast lägstlöner i en av dessa överenskommelser efter 2014. Alla dessa är mått på decentraliserad lönebildning, precis i linje med det uppdrag för avtalsfrågorna som SKL getts av sin kongress och som vi i förhandlingsdelegationen och styrelsen har arbetat mot. Vi har all anledning att vara nöjda med detta.

Nu återstår efterarbete om avtalen. Redan igår gick inbjudan ut till ett antal avtalskonferenser där SKLs förhandlare kommer att diskutera och förklara avtalen runt om i landet.

Men det viktigaste efterarbetet av allt är nu det som ska göras lokalt. De avtal vi slutit här i Stockholm med alla de viktiga yrkesgrupper vi har måste vårdas och användas till sin fulla potential ute i kommuner, landsting och regioner. Ett fortsatt bra arbete lokalt är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta decentraliseringen av lönebildningen i vår sektor.

Vi har redan nu nått längre än andra sektorer men vi hoppas och tror att vi kan ta ytterligare steg i framtiden. Detta tror vi kommer gynna både medarbetarna i sektorn och alla de verksamheter där de arbetar.

Ville bara avsluta med en liten reflektion gällande rapporteringen kring avtalen. En överenskommelse skapar få svallvågor i pressen, kanske inte så konstigt i dagens medialandskap där konflikten ofta står i centrum, men lite tråkigt ändå. Därför ett litet plus till Dagens Medicins webb version som igår var det enda mediet som rapporterade om avtalet. Tack för det och här är länken! 

Javisst är det så vi tänker idag, nu när de flesta av oss är på väg till Valborgsmässoeldarna. Det är jag med efter att på morgonen idag ha varit och skrivit under ett nytt avtal med Sveriges läkarförbund.

Avtalet siktar mot framtiden med flera utvecklingsfrågor gällande den lokala lönebildningen och tillsammans med vår motpart ska vi undersöka vad som krävs för att få till stånd längre avtalsperioder i framtiden. Det skulle vara välkommet från många håll tror jag. Jag tycker det vore mycket bra att få längre tid mellan de tidskrävande avtalsförhandlingarna för att kunna arbeta med olika utvecklingsfrågor.

Fler detaljer om avtalet hittar ni här.

På andra fronter fortsätter nu förhandlingarna för oss. Vi har två avtalsområden kvar i denna avtalsrörelse. Senare denna vecka återupptar vi förhandlingarna med Allmän kommunal verksamhet som består av Vision, SSR, Ledarna och Teaterförbundet. Vi hoppas att vi kan nå fram till ett nytt avtal denna vecka. Med Lärarnas samverkansråd har vi förlängt avtalet tills vidare och återupptar dessa förhandlingar efter nästa helg.

När avtalsrörelserna drar igång så brukar jag få många reaktioner på de uttalanden jag gör och de framträdanden i media där jag deltar. Det är allt ifrån totalt okända till nära vänner som hör av sig med allt från riktigt otrevliga påhopp, arga kommentarer, glada tillrop, konstruktiva kommentarer och intressanta nya idéer och kontakter. Det följer med uppdraget att vara förtroendevald och är något man måste ha med sig i bagaget när man accepterar en position. Det är heller inte alltid lätt och det vet alla som någon gång hamnat i valet och kvalet.

Självklart är det inte roligt med de påhopp, kvalitén på debatten i avtalsrörelser är ibland tyvärr nedslående. Där har vi som ledande företrädare för olika organisationer speciellt stort ansvar att hålla debatten på en juste nivå. Personliga angrepp hör till exempel inte hemma i förhandlingar vare sig de är direkta eller framförda via ombud. Vi måste ta ansvar för det som sägs ifrån våra respektive organisationer för frågorna är för viktiga för att behandlas på det viset. Jag vet att känslorna blir heta många gånger, men då gäller det att hålla emot och ta debatten baserat på fakta och sakfrågor, inget annat.

Som balans till de mer negativa så kommer det också guldkorn som mail jag fått från väl insatta personer som till exempel föreslår olika lösningar på frågor vi diskuterat och ibland erbjuder sin hjälp. Det är bland annat sådant som ändå gör uppdragen värda att ta sig an.

Men det roligaste med just det här uppdraget är ändå att få skriva under avtal. För att påminna om hur kul det är så bifogar jag en bild när det senast begav sig att skriva avtal med läkarna. På bilden syns jag och Eva Nilsson-Bågenholm som då var ordförande i Sveriges läkarförbund.

Det var med stor tillfredsställelse som jag tidigare i dag skrev under de två första avtalen i avtalsrörelsen 2010 för kommun- och landstingssektorn. De tvååriga avtalen med Läkarförbundet samt SKTF, SSR, Ledarna och Teaterförbundet, klargör förutsättningarna för läkare i landstingen, och socialsekreterare, personalvetare, administratörer, ekonomer och andra tjänstemän i kommunernas förvaltningar för de närmaste åren. Läs mer om avtalen här och här.

Och jag anser att alla parter har anledning att vara nöjda med att vi med gemensamma ansträngningar tillsammans och utan medling, lyckades komma fram till ett avtal så kort tid efter det att industrin satt den här avtalsrörelsens märke. Avtalens nivå ligger väl i linje med de avtal som redan slutits i andra sektorer. Även längden på avtalen är bra - tvååriga avtal ger våra kommuner och landsting förutsättningar att planera verksamheten långsiktigt, samtidigt som de berörda medarbetarna får information om villkoren för de kommande åren.

Om man tittar på SKL:s utgångspunkter för avtalsrörelsen skulle vi ju helst ha sett sifferlösa avtal som lämnar ansvaret för att fördela löneutrymmet till de enskilda arbetsgivarna - kommuner och landsting. Så blev inte denna gång. Men eftersom avtalen – med något enstaka undantag – inte innehåller varken individgarantier eller lägstlöner som binder upp löneutrymmet är förutsättningarna ändå goda för lokal lönebildning. Därmed har kommuner och landsting stora möjligheter att fördela löneutrymmet mellan verksamheter och individer, på det sätt som man bedömer är bäst för verksamheten.

Utan att föregripa nästa avtalsrörelse redan innan bläcket har torkat, vill jag dock understryka att SKL fortfarande tror att sifferlösa avtal långsiktigt är det som gagnar verksamheten i välfärdssektorn bäst.

Idag har vi på SKL och Pacta tagit emot de första tre yrkandena från våra fackliga motparter inför avtalsrörelsen. Jag har redan kommenterat dem enskilt på vår avtalswebb som ni hittar här:  Avtal 2010

Först vill jaga bara skriva en snabbis om vad som faktiskt hänt idag i vårt fall.

Jag har inte själv varit med vid träffarna idag utan från SKL:s sida har vår tjänstemannaledning på förhandlingssidan varit med. I förmiddags kom Sveriges läkareförbund och runt lunchtid lärarnas samverkansråd och besökte oss på förbundet.

Under eftermiddagen åkte en delegation från vårt förhandlingsteam till Kommunal och träffade förhandlarna på Kommunal som dessa dagar hade samlat runt 200 delegater i Stockholm. Vid alla dessa träffar lämnas ett dokument över, med allt från fyra till 18 sidor och fackens representanter berättar mer ingående vad som finns i dokumentet. Själv har jag hållit mig informerad hela dagen via telefon och svarat på ett flertal mediefrågor.

Vad gäller själva yrkandena så innehåller visserligen bara ett (Kommunal) av yrkanden idag några faktiska lönekrav i siffror men även de övriga två, läkarnas och lärarnas yrkanden gör klart att man vill se höga löneökningar. Det är oroande inför fortsättningen.

I en tid när ekonomin i kommuner och landsting är hårt ansträngd måste vi och facken tillsammans ta ansvar för ekonomin och välfärden. Ingen kan agera utifrån något annat än den ekonomiska situation som idag råder, och den är dyster.

I ett sånt läge är det förvånande att facken drar upp höga förväntningar hos sina medlemmar.