Dom i Kammarrätten i Sundsvall 2010:12
Länsrätten i Dalarna upphävde i sin dom (2009) landstingsfullmäktiges beslut i ansvarsprövningen med motiveringen att fullmäktige agerat formellt felaktigt genom att inte motivera sitt ställningstagande
i ansvarprövningen och inte inhämta förklaring från landstingsstyrelsen som var föremål för kritiken. Länsrätten menade att fullmäktige borde ha tolkat kritiken som en anmärkning och agerat därefter.
Landstinget överklagade domen till Kammarrätten, som nu avgivit sin dom.
Kammarrätten upphäver länsrättens i Dalarnas dom. Kammarrätten bedömer att det finns en etablerad och tydlig praxis för hur anmärkningar ska framställas och skiljas från påpekanden av annat slag i samband med kommunal revision. Men hänsyn till de verkningar som en framställd anmärkning får, är det ytterst viktigt att rätt terminologi används, så att gränsdragningssvårigheter inte uppstår och misstag undviks.
Domen är principiellt viktig. Den bekräftar praxis dvs. att en anmärkning skall markeras med ordet ”anmärkning”.
Domen innebär att Landstingsfullmäktiges beslut i ansvarsprövningen gäller.
Förhållandet att landstingsfullmäktige trots den kraftiga kritiken inte motiverat sitt beslut har inte varit föremål för Kammarrättens prövning.
Dom i Kammarrätten i Sundsvall (PDF, nytt fönster)
