Fler alternativ
Det är viktigt att slå fast att ett system där brukaren får möjlighet att välja mellan flera alternativ inte är en fråga om offentlig eller privat drift. Driftsformen är ointressant i det här sammanhanget. Verksamhet som drivs med inslag av valfrihet finansieras fortfarande till största delen av offentliga medel, men medborgaren får möjlighet att agera "kund" och välja mellan flera alternativ. Med kund menas i det här fallet den eller de brukare som offentligt finansierade tjänster är till för.
Skillnad - valfrihet och förvaltningsorganisation
Den stora skillnaden mellan ett system som är uppbyggt på valfrihet och en ren förvaltningsorganisation - med eller utan konkurrens - är att medborgaren får en tydligare roll. Det är inte kommunen som bestämmer vilken förskola eller skola barnet ska gå i eller vem som ska svara för hemtjänsten. I ett valfrihetssystem är det medborgarens behov och önskemål som sätts i fokus och blir själva utgångspunkten för verksamheten.
Förhållningssätt
Det handlar även om ett nytt förhållningssätt: Medborgaren som själv kan påverka genom att välja anordnare, och ibland även inriktning och omfattning. Det blir möjligt att välja bort - men också välja till.
Att ha med i beslutet om valfrihet
I vissa situationer är det dock inte så lätt att välja med "med fötterna", att byta till något annat alternativ. Exempel på det kan vara valet av förskola, där det finns många faktorer som påverkar varför man placerar barnet på en speciell förskola, t.ex. önskemål om en speciell pedagogik eller geografisk närhet.
Förutsättningarna att införa ett valfrihetssystem ser dessutom olika ut i kommuner och landsting. Underlaget i form av antalet företag och invånare/brukare varierar över landet. Det kan också variera mellan olika verksamheter, tjänsteområden och branscher.
Ytterligare en faktor att väga in är att det kan krävas viss överkapacitet för att ett valfrihetssystem ska fungera och att det kan leda till ökade kostnader. En verklig valfrihet förutsätter att det alltid finns fler vårdplatser än vad som efterfrågas.
Det politiska uppdraget i ett valfrihetssystem
Genom att medborgarna, i rollen som brukare, får ett inflytande över en tjänst kan det utveckla den lokala demokratin. Politikernas uppdrag blir tydligare då medborgarens behov och önskemål hamnar i centrum. Politikerna har inte längre bara den "egna verksamheten" att ta hänsyn till. Mer kraft kan ägnas åt de övergripande frågorna som: Hur ska verksamheten finansieras? Hur ska kvalitetskraven utformas? Detaljstyrning blir mindre intressant och målstyrning viktigare.
Uppdraget företrädare för medborgarna
Som företrädare för medborgarna är ett konkret uppdrag för politikerna att se till att alla godkända utförare, offentliga såväl som privata, får samma förutsättningar. En grundsten för reell valfrihet är att de ersättningar som betalas ut är rimliga och beräknade på ett sätt som inte missgynnar någon aktör.
Politikernas kontroll
Politikernas kontroll sker med utgångspunkt från kommunallagen och den särskilda lagstiftning som finns kring hälso- och sjukvården, socialtjänsten, skolan och barnomsorgen. Utöver det är ett system för kvalitetssäkring ett viktigt verktyg för politikerna. Utvärdering, med uppföljning och återkoppling, är nödvändigt för att säkra kvaliteten i verksamheten. Samtidigt ger det politikerna kunskap om resurserna har använts rätt och alla har haft tillgång till dem på ett likvärdigt sätt.
Politikernas målstyrning - skilja på beställare, brukare och utförare
Politikerna kan i ett valfrihetssystem styra genom att sätta upp mål för verksamheten och följa upp kvaliteten. Målstyrning tillämpas i dag i de flesta verksamheter. Det har inom många kommuner och landsting varit vanligt att försöka skilja på vem som beställer en tjänst och vem som utför den. Ett valfrihetssystem är ett sätt att skilja på beställare, brukare och utförare.
Ett sådant system har inget med driftsform att göra. Kommunen eller landstinget bjuder in privata utförare att konkurrera med egna enheter på samma villkor som dessa om de uppfyller vissa minimikrav.