Kostnadsansvar har den kommun där den enskilde är bosatt
Den grundläggande utgångspunkten i LSS är att insatser skall tillgodoses i och av den kommun där den enskilde är bosatt. Den kommun där man är bosatt har då också kostnadsansvaret. Var man är att betrakta som bosatt avgörs av folkbokföringslagens regler, dvs. vanligtvis anses man vara bosatt där man regelmässigt tillbringar sin dygnsvila.
Kostnadsansvar för person bosatt i annan kommun
En kommun kan bara ha ett bibehållet kostnadsansvar för personer som flyttat från kommunen om det finns ett lagstöd för ett sådant ansvar. Ett sådant lagstöd finns endast reglerat i två fall – i 17 a § LSS och i 4 § i den s.k. införandelagen (lagen [1993:388] om införande av lagen [1993:387] om stöd och service till vissa funktionshindrade). Dessutom finns en möjlighet för kommuner inom ett län att lämna ekonomiskt bidrag till varandra om det behövs för kostnadsutjämning mellan kommunerna. Denna bidragsmöjlighet som regleras i 17 § LSS kommer på sikt att upphöra som en följd av utjämningssystemet.
Kostnadsansvar enligt 17 a § LSS påverkas inte av utjämningssystemet
Av propositionen framgår att kommunernas möjlighet att enligt 17 a § LSS träffa och behålla avtal om kostnadsansvar för personer som är bosatta i en annan kommun inte påverkas av att ett nationellt utjämningssystem införs.
Det innebär att den kommun som med anledning av 17 a § LSS har ett kostnadsansvar för en person som är bosatt i en annan kommun även fortsättningsvis kommer att ha detta ansvar. Den kostnadsansvariga kommunen skall därmed också redovisa ansvaret för kostnaderna till Socialstyrelsen (individ- och insatsstatistiken) även framöver.
Kostnadsansvar enligt 4 § införandelagen, de s.k. utomlänsavtalen
Den andra möjligheten som finns för en kommun att behålla ett kostnadsansvar för en person bosatt i en annan kommun regleras i 4 § införandelagen. De avtal som finns med stöd av den bestämmelsen berörs inte i förarbetena till lagstiftningen om utjämning av vissa LSS-kostnader.
Vilka avtal avses?
Avtalen rör personer som flyttat från ett landsting till ett annat landsting före den 1 januari 1996 dvs. före kommunalisering och för vilka det ursprungliga landstinget har träffat avtal med det andra landstinget om ett bibehållet kostnadsansvar.
Konflikt
Kommunerna har svårt att komma överens om hur dessa avtal skall hanteras i nuläget. Vissa kommuner som har övertagit utomlänsavtal från landstingen är angelägna om att kostnadsansvaret skall upphöra med hänvisning till att kostnadsutjämningssystemet nu införts. De kommuner där de personer som berörs av avtalen är bosatta är ofta av motsatt uppfattning.
Svenska Kommunförbundets inställning
Svenska Kommunförbundet har beslutat att inte ta ställning i ovanstående konflikt. Kommunförbundets inställning är att LSS-verksamheten i sin helhet ska finansieras av staten – en åsikt som också framfördes då förslaget om ett utjämningssystem togs fram. De problem som ökade LSS-kostnader och utjämningssystemet leder till för kommunerna kommer istället att lyftas fram vid en intensifierad intressebevakning. Kommunförbundet ser som sin uppgift att verka för ett statligt övertagande av kostnadsansvaret för LSS-verksamhet och inte att försöka lösa konflikter som skapas genom ett finansierings- och ett utjämningssystem som kommunerna inte vill ha.
Kommunernas kostnader för LSS-verksamheten har ökat väsentligt mer än kostnaderna för annan verksamhet och det mesta talar för att de kommer fortsätta att öka. De aktuella konflikterna är en följd av en omöjlig ekonomisk situation där kommunerna inte längre klarar av att härbärgera en rättighetslag som inte medger att ekonomisk hänsyn tas. En statlig finansiering skapar bättre förutsättningar för kommunerna att leva upp till de krav en sådan lagstiftning ställer.
