Det gör också att det övergripande målet att "skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen" kommer i skymundan - man ser inte skogen för alla träd. Det är lätt att fastna i detaljer, man missar på så sätt vilka faktorer som verkligen påverkat folkhälsan positivt och negativt. Därmed ger man inte tillräckligt underlag för de politiska beslutsnivåerna att göra politiska prioriteringar. Rapporten har prioriterat 42 av de knappt 400 förslagen som extra viktiga med tanke på särskilda hot mot folkhälsan och hur folkhälsoarbetets kapacitet och kvalitet kan öka. I sitt yttrande kritiserar Sveriges Kommuner och Landsting bland annat förslagen att ge länsstyrelserna nya uppdrag i folkhälsopolitiken. Här finns styrelsens remissvar.
Folkhälsopolitisk rapport till regeringen
Statens folkhälsoinstitut lämnade den 4 oktober över den första folkhälsopolitiska rapporten till regeringen. Många av de prioriterade förslagen som särskilt lyfts fram rör frågor som kommuner och landsting uppmärksammat och redan arbetar med idag.
Kommuner och landsting är viktiga aktörer i det folkhälsopolitiska arbetet. Många av de viktigaste områdena som särskilt lyfts fram är frågor som kommuner och landsting uppmärksammat och redan arbetar med idag. Det är t. ex insatser för att minska långtidsarbetslösheten, förebyggande skadeprevention - särskilt för äldre, en mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård samt att skapa stödjande miljöer för barn och unga för fysisk aktivitet och goda matvanor.
Folkhälsoarbetet i kommuner, landsting och regioner är ett politiskt ansvar. Det finns därför anledning att ifrågasätta förslagen från Statens folkhälsoinstitut att ge länsstyrelserna nya uppdrag - dels att samordna arbetet med att ta fram regionala folkhälsomål, dels att följa upp de regionala målen samt folkhälsoarbetet i länen. Ytterligare en regional aktör i frågorna gynnar inte verksamheten. Sveriges Kommuner och Landsting menar att regioner och landsting även i fortsättningen ska ha det ansvaret och att länsstyrelserna inte ska få något nytt ansvar inom detta område. Däremot är en engelägen uppgift för länsstyrelserna att samordna statliga aktörer på regional nivå.
Fokus får inte heller ligga för mycket på rapporter och indikatorer - man får inte glömma att man måste göra något i praktiken också. Kommuner och landsting gör en mängd insatser för folkhälsan utan att man definierar det så att det passar in i nationella indikatorsrapporter. "Det går inte att leta bara där lampan lyser just nu".
