Bidrar ökade resurser till bättre resultat? Och om så är fallet hur mycket resurser behövs det för att kunna bedriva en god utbildning?
Resultat och resurser är också intressant ur ett likvärdighetsperspektiv. Det kan tyckas att lika resurser skulle ge en ökad likvärdighet. Dessvärre är det inte så enkelt eftersom kommunerna och skolorna skiljer sig så mycket åt. Det kan till och med vara så att en likvärdig finansiering ger sämre likvärdighet eftersom förutsättningarna mellan kommuner och mellan skolor är så olika.
Det finns ett stort antal mindre studier på området men inte speciellt mycket som utgår ifrån, eller är möjligt att direkt applicera på, svenska förhållanden.17 I det här avsnittet gör vi trots detta ett försök att översiktligt återge vad forskningen säger om sambandet mellan resultat och resurser.
Motstridiga forskningsresultat
Som ofta är fallet visar forskningen på motstridiga resultat. Den på området välkände amerikanska forskaren Eric Hanushek har i en rad forskningsöversikter från 1971 och framåt visat på att det inte finns något påvisbart samband mellan resurser och resultat. Genom att analysera ett stort antal studier tillsammans har han kunnat aggregera småskalig forskning till omfattande studier och därigenom kunnat få fram mer generaliserbara resultat.
Ingen av hans studier visar på ett tydligt samband mellan resultat och resurser. Att man inte kan påvisa ett statistiskt samband mellan de två innebär dock inte att resurser saknar betydelse, det går bara inte att förutsäga om ett resurstillskott kommer att leda till resultatförbättringar. Därför förespråkar Hanushek ett starkt decentraliserat system med tydliga incitament och stor valfrihet.
Genom att använda en annan analysmodell har L V Hedges och Alan Krueger dock kommit fram till att det finns ett samband mellan resultat och resurser. Hedges visar att resursförstärkningar på delstatsnivå har viss effekt på resultatet. Jan-Eric Gustafsson och Eva Myrbergs kommer också fram till att det finns forskning som pekar på ett positivt samband mellan ökade resursinsatser och bättre resultat, särskilt för yngre elever och för elever från hem med mindre gynnsam socioekonomisk familjebakgrund.
Användningen av resurser centralt
Det finns alltså studier som visar på att det inte finns någon tydlig koppling mellan resultat och resurser och studier som visar på att det finns ett positivt samband. Oavsett det har det stor betydelse hur man använder de resurser som finns.
Exempelvis genomfördes 1996 ett stort utvecklingsprojekt i Texas där 15 skolor med mycket låga studieresultat under fem år fick ett betydande resurstillskott. När projektet utvärderades fyra år senare låg resultaten kvar på samma låga nivå i 13 av de 15 skolorna. Endast två av skolorna hade förbättrat sina resultat och dessa hade gjort det rejält. De forskare som följt projektet ansåg att skälen till detta stod att finna i hur skolorna använt resurstillskottet.
I de 13 skolor där man inte lyckats förbättra resultaten hade man anställt fler lärare och därigenom minskat klasstorlekarna. Man hade dock inte arbetat aktivt med de pedagogiska metoderna som användes på skolan vilket man gjort i de två framgångsrika skolorna. På dessa skolor hade elever som arbetat i särskild grupp integrerats i den reguljära verksamheten. Specialpedagogerna följde med dem in i klassrummen och den organisatoriska förändringen möjliggjorde en ökad flexibilitet. En annan åtgärd var att undervisningen i matematik och läsning förnyades med inspiration av specialprogram för dem som lyckats bäst i dessa ämnen.
Det är naturligtvis inte möjligt att applicera en amerikansk studie rakt på svenska förhållanden men det finns inga skäl att anta att studiens huvudpoäng inte skulle stämma även här. Hur man använder resurserna avgör om de gör någon nytta.
Forskningen kring effektiva skolor visar på just detta, att framgångsrikt utvecklingsarbete inte är direkt kopplat till ökade resurser. Forskningen är ett försök att förstå det faktum att olika skolor med i huvudsak samma resurser och liknande förutsättningar når mycket olika resultat. Lennart Grosin har under lång tid varit en av de ledande forskarna på området i Sverige. Enligt hans studier karaktäriseras en framgångsrik skola av en
• tydlig och demokratisk ledning
• engagerad och välutbildad lärarkår
• betoning på akademiska kunskapsmål
• frekvent återkoppling till eleverna
• viss individualisering
• variation i metoder och arbetssätt i klassrummet
Lärarnas kompetens är den enskilt viktigaste resursen
Det finns mängder med internationella forskningsstudier som tittat på lärarnas utbildning och erfarenhet. Det finns dock betydande svårigheter i att göra internationella jämförelser på området. Lärarutbildningarna, lärarnas möjligheter till kompetensutveckling och utvärdering av kompetens skiljer sig mycket åt mellan olika länder. Till skillnad från andra slags resurser som är förhållandevis lätta att bestämma (antalet elever per lärare, lokalyta per elev etc.) är lärarkompetens svår att avgränsa på ett enkelt och tydligt sätt.
I en amerikansk studie från 1999 belystes sambandet mellan lärares kvalifikationer och elevers studieprestationer. Studien omfattade hela 44 delstater. Elevernas studieprestation har mätts med provresultat i matematik i fjärde och åttonde skolåret samt provresultat i läsning i fjärde årskursen. Det fanns inga samband mellan elevernas provresultat och lärarlöner eller klasstorlek. Lärarens utbildning och dennes ämneskunskaper var däremot starkt korrelerade till provresultaten. Lärarens kompetensnivå förklarade mellan 60-80 procent av skillnaderna i elevernas resultat.
Hösten 2007 publicerade konsultbyrån McKinsey en uppmärksammad rapport som ytterligare underströk lärarens betydelse. Studien har utifrån vilka resultat eleverna presterar jämfört de mest framgångsrika skolsystemen för att se vad de har gemensamt. Undersökningen plockar fram tre faktorer som karaktäriserar ett högpresterande utbildningssystem.
För det första får de rätt person att bli lärare. Rapporten fastslår att "kvalitén på ett utbildningssystem inte kan överstiga kvalitén på dess lärare". I många av de toppresterande länderna finns strategier för att attrahera de mest lämpliga personerna till yrket. Det görs till exempel genom höga behörighetskrav, nationella tester och intervjuer till lärarutbildningen. Rapporten kommer också fram till att en relativt hög ingångslön är viktigare än löneutveckling samt att det är många andra faktorer än lönen som avgörande för läraryrkets status.
För det andra måste lärarna undervisa på ett effektivt sätt då "det enda sättet att förbättra resultaten är att förbättra undervisningen". Precis som i exemplet från Texas visar rapporten att den pedagogiska utvecklingen och hur undervisningen går till är avgörande för resultaten. Klasstorleken är i detta sammanhang sekundär. I studien ingår en undersökning av 112 reformer som syftat till att öka lärartätheten, av dessa har endas 9 lett till förbättrade resultat.
För det tredje måste varje elevs tillgång till den bästa undervisningen säkras då "det enda sättet för ett system att nå högsta resultat är att höja standarden för varje elev". Det kan göras genom att se till att det finns bra och engagerade lärare men också genom att skapa system för pedagogisk utveckling. Rapporten lyfter fram ett exempel från Sydkorea där det är obligatoriskt för lärarna att delta i varandras lektioner och sedan ge varandra feedback. De bästa pedagogiska knepen samlas ihop och utifrån detta konstrueras modellektioner.
Rapporten lyfter också fram skolledarnas roll. I de högpresterande länderna är skolledarna en framgångsfaktor och de använder så mycket som 80 procent av sin tid till att vara pedagogiska ledare.
Liknande slutsatser kommer den Nya Zeeländske forskaren John Hattie fram till. Han har under 15 års tid syntetiserat över 800 i sig mycket omfattande studier om utbildning, som täcker 83 miljoner elever, från hela världen. Utifrån detta omfattande material har han rangordnat viktiga faktorer för utbildning och elevens lärande.
Överst på listan kommer interaktion mellan lärare och elever. Att eleven själv har en reell förståelse för vilka mål som denne ska uppnå, att läraren ger eleven kontinuerlig feedback på dennes arbete samt att klassrummet präglas av en tillåtande kultur där det är okej att säga och göra fel är alla viktiga förutsättningar för att interaktionen ska lyckas och att resultaten ska förbättras. Faktum är att Hattie efter att ha gått igenom allt underlag till rapporten finner att socioekonomiska strukturer eller vilken skola du går i är oväsentligt jämfört med lärarens förmåga att interagera med eleverna och medvetandegöra dem om deras eget lärande.
Hattie menar också att det är tämligen meningslöst att prata om resurser i samband med utbildning. Det handlar, med den materiella nivån som finns i västvärlden, snarare om vad man använder resurserna till. Det handlar om att sätta höga mål, analysera de data man har om elevernas kunskapsresultat och ta till sig den evidensbaserade forskning som finns om hur bra undervisning bedrivs.
Det finns många olika typer av kostnader i skolan och diskussionen är, enligt Hattie, alldeles för fokuserad på kostnadsminimering i stället för kostnadseffektivitet. Ur den synvinkeln bör man inte satsa på mindre klasser vilket enligt den forskning som ligger till grund för hans studie har en mycket liten effekt. Istället bör man fokusera på att få bättre skolledare som förmår sätta höga mål och göra starka analyser och bra lärare som förmår att interagera och involvera eleverna i sitt lärande.
