- ha höga krav på att alla elever ska lyckas,
- ha höga förväntningar på alla i organisationen - elever, lärare, tjänstemän och politiker,
- arbeta aktivt med attityder och värderingar som handlar om att ha höga förväntningar,
- ha höga ambitioner med skolan som helhet - skolan är viktig!
Exempel: I stora Haninge och lilla Pajala lyckas eleverna - trots allt
Text: Anna Lytsy
När Mats Öhlin tillträdde som förvaltningschef i Haninge 2005 började han från noll. Haninge kommun hade i mitten av 1990-talet stått inför konkurshot och drogs fortfarande med sviterna av det. 42 procent av eleverna i årskurs nio gick ut grundskolan utan fullständiga betyg.
Idag har andelen elever som går ut nian med fullständiga betyg ökat med 13 procentenheter, läsförmågan i årskurs ett har ökat från 60 till 93 procent och andelen elever som klarar treans matematik har ökat från 53 till 70 procent. I en av skolorna, belägen i ett miljonprogramsområde, har andelen treor som klarar matten ökat från 29 till 96 procent.
- Mitt främsta uppdrag var att förbättra resultaten för barnen och ungdomarna i Haninge, säger Mats Öhlin.
Han inledde sitt nya arbete med att definiera vad som egentligen utgör framgångsfaktorer i skolan, både utifrån forskning, egna erfarenheter av ett långt yrkesliv inom skolans värld och Skolverkets rapport "Utan fullständiga betyg" där de fyra viktigaste faktorerna för framgångsrika skolor beskrivs som: engagerade vuxna som skapar förtroendefulla relationer och har höga förväntningar i kombination med rimliga krav, anpassning av arbetssättet efter elevernas förutsättningar och behov, elevernas engagemang och vilja och, slutligen, föräldrarnas engagemang och vilja att stödja sina barn i deras skolarbete.
Mats Öhlin lät därefter genomföra en kartläggning av skolverksamheten i Haninge vilken klargjorde att lärarna hade otydliga mål och låga förväntningar och krav på elevernas resultat. Den visade dessutom att det fanns en brist på pedagogisk diskussion på både lärar- och förvaltningsnivå, att eleverna ägande sig åt "eget arbete" i alltför hög grad och att det fanns stora brister vad gällde uppföljningen av de alltför dåliga resultaten. Kartläggningen visade också att resultatskillnaden inom skolorna var större än den mellan dem.
- Vilket talade om för oss att det mest avgörande för om en elev lyckas eller inte är vilken lärare han eller hon har. Det betyder mer än både klassens sammansättning, storlek och social bakgrund, säger Mats Öhlin.
Och han säger mer än så. Han säger att resurserna inte spelar någon roll för elevernas resultat.
- Vi har vad vi behöver av resurser i Sverige.
Och sedan säger Mats Öhlin något som möjligen tar en stund att förstå den fulla innebörden av: När barn och ungdomar misslyckas i skolan är det inte dem det är fel på, utan skolan som måste bli rätt.
Utifrån denna övertygelse sjösatte Mats Öhlin år 2006 en "synvända" i Haninge, med syftet att samtliga anställda inom utbildningsförvaltningen skulle förstå att ALLA barn kan nå alla mål, såvida skolan arbetar på rätt sätt med dem. Det var inte helt lätt.
- Majoriteten av de anställda visade sig bära på föreställningar om att förklaringen till våra dåliga resultat fanns hos eleverna. Men jag anser mig kunna leda i bevis att vi har brutit med de socioekonomiska faktorerna idag i Haninge, säger Mats Öhlin.
- I en av våra skolor i ett så kallat "besvärligt" område knäcker till exempel alla ettor läskoden i november. Kunskapsuppdraget är överordnat allt annat.
Det nya förhållningssättet, att alla elever kan och ska lära sig, genomsyrar idag skolplanen som är kommunens viktigaste strategiska dokument över hur arbetet i skolan ska bedrivas, och som stöds av ett enigt kommunfullmäktige - trots att Haninge bytte politisk majoritet vid det senaste valet. Följaktligen heter den "Skolplan 2008 - 2011. Kunskap till 100 procent".
- Jag har lärt mig mycket under den här resans gång. Framför allt att det går att bryta med de sociala förväntningarna. När de fattiga barnen i Brandbergen är bäst på matematik i hela Haninge - då är det mer än jag vågade hoppas på, säger Mats Öhlin.
Det är mer än hundra mils avstånd som skiljer stora Haninge och lilla Pajala kommun åt. Att bo, leva och arbeta på det ena respektive det andra stället förefaller vara - väldigt olika. Liksom att gå i skolan. Men inte vad gäller att lyckas. Eleverna i Pajala, med 6000 invånare och ungefär 550 grundskoleelever totalt sett, lyckas i skolan och har gjort det sedan lång tid tillbaka. Enligt förvaltningschef Ann-Mari Mäki-Larsson är det främsta skälet till Pajalabarnens skolframgångar de höga förväntningar som alla, såväl skolan som familjen som samhället runt omkring, har på dem.
- Alla här vet att utbildning är nödvändigt - både för dem som ska flytta och hitta arbete på annan ort och för dem som blir kvar och ska konkurrera om de ytterst få jobb som finns. I den kön är det ingen som vill stå sist.
Pajalabarnens framgångar i skolan beror också, säger hon, på ett visst mått av trots. Vilket även förefaller vara fallet i Haninge som, till exempel, testat gränserna för vad man får göra vad gäller uppföljning, utvärdering och bedömning. Trotset i Pajala tar sig bland annat uttryck i att man bedriver en del undervisning på distans med hjälp av tekniskt avancerade lösningar.
- Våra 550 elever går i sju olika skolor, och 350 av dem går i Pajala, och ändå bedriver vi undervisning i sju olika språk, bland annat genom en ganska avancerad videokonferensanläggning. Vi testar var lagens gränser går för sådant som passar hos oss, med utgångspunkten att vi ska bedriva en minst lika bra undervisning som den i resten av landet. Vi med våra avstånd gillar teknik, säger Ann-Mari Mäki-Larsson.
Vilket bekräftas av att kommunen blivit så bra på distansundervisning att man även säljer tjänster till andra kommuner.
- Vi nöjer oss inte med att eleverna får godkänt. Alla ska sträva efter MVG. Vi måste ta tillvara alla barns resurser. Det handlar om deras liv, säger Ann-Mari Mäki-Larsson.
Det kunde lika gärna vara Mats Öhlin som talat.
