StartsidaVi arbetar medSocial omsorg och stödÄldreNyhetsarkivHur svårt kan det vara? - Samarbete för bättre äldrevård och minskad överbeläggning

Hur svårt kan det vara? Samarbete för bättre äldrevård och minskad överbeläggning

Det var ett 50-tal intresserade politiker som bänkat sig på SKL:s kongress 2011 för att lyssna och få nya tankar om hur kommuner, landsting och regioner kan jobba tillsammans för att de mest sjuka äldre ska få ett så bra och effektivt omhändertagande som möjligt.

Staffan Werme, ordförande i SKL:s beredning för primärvård och äldreomsorg var tydlig:

- Kommer vi inte igång med att lösa detta nu så kommer vi inom några år att hamna i en mycket svårare situation än nödvändigt.

Några som redan tagit itu med att arbeta tillsammans är sex kommuner i västra Skaraborg och Frostviken, en del av Strömsunds kommun i Jämtlands läns landsting.

Först ut var Sven-Ove Andersson, förvaltningschef vård och omsorg, Lidköping samt Clas-Göran Borg, regionpolitiker.

Deras resa började för drygt tio år sen.

- Det var mycket diskussioner om vårt sjukhus i Lidköping då. Ska sjukhuset vara kvar och på vilket sätt? Närsjukvård var ett begrepp som började spridas och det var funderingar om hur vi hos oss skulle kunna realisera de tankarna, berättar Sven-Ove Andersson.

Foto på Sven-Ove Andersson
Sven-Ove Andersson

Det slutade med ett uppdrag att utreda framtidens hälso- och sjukvård. Alla bjöds in till diskussion, såväl brukarorganisationer som nämnder i både kommuner och landsting. En sak var alla överens om:

Vårdtagaren skulle inte behöva bekymra sig om vem som var huvudman.

Resultatet blev att man bildade gemensamma grupper.

Clas- Göran Borg:

- De första åren var trevande. Det var mycket att utbyta information med varandra. Och folk började tröttna. Det blev kris, nästan skilsmässa.

Foto på Claes-Göran Borg

Claes-Göran Borg

Men istället för att ge upp beslöt man sig för ett omtag. Informationsgruppen ersattes av en operativ grupp som under 8 månader värkte fram en gemensam värdegrund, med mål, visioner och inte minst funktioner, former för samarbetet samt ekonomi.

Resultatet har blivit tät samverkan mellan kommunerna, primärvården och sjukhuset. Flera mobila team, bemannade med personal från alla tre, har bland annat lett till att flergångsbesökarna på akuten har minskat.

- Vi har 250 personer inskrivna i hemsjukvården. De får inte bättre vård på IVA än hemma, säger Clas-Göran Borg.

De sex kommunerna i västra Skaraborg har tillsammans 95 000 invånare. De ska jämföras med Frostviken, en del av Strömsunds kommun. De 900 invånarna får gott och väl plats. Ytan är ungefär lika stor som hela Halland.

- Det är helt nödvändigt att samverka för att invånarna ska få en så god och kostnadseffektiv vård som möjligt, säger Bengt Bergqvist, förtroendevald från landstinget.

Även Frostviken har jobbat i drygt 10 år med samverkan. Det görs i form av en gemensam nämnd, med tre representanter vardera från kommun och landsting. Verksamheten kostar knappt 30 miljoner. Landstinget bidrar med en tredjedel, kommunen med resten.

- Här uppe är vi vana vid att lösa saker praktiskt och utan byråkrati, Tidigare fanns ett korttidsboende i landstingsregi och ett i kommunal. Nu har vi ett gemensamt, och det är ingen som bryr sig om ifall patienten ligger i en kommunal säng eller en landstingsfinansierad.

Frostviken söker också ytterligare samarbete, med Norge.

- När det finns en vårdcentral tre mil från Gäddede på den norska sidan och en fjorton mil bort i Strömsund, så vill vi förstås utöka samarbetet, säger Ardis Lindman, politiker, Strömsunds kommun.

- Vi har precis i dagarna tecknat ett samarbetsavtal om korttidsplatser mellan Strömsund och Krokom i Sverige och Lierne och Röyrvik i Norge.

Fortfarande pågår diskussioner om ambulansverksamhet och läkarsamverkan med norska grannområden.

Staffan Werme avslutade seminariet med att konstatera att utvecklingen både i Frostviken och i västra Skaraborg drivits fram av nöden: i det ena fallet för att rädda ett sjukhus, i det andra av rent demografiska skäl. Han uppmanade publiken att gå hem och jobba:

- Vi har som politiker ett stort ansvar. Ska vi få ordning på och klara av att ge de mest sjuka äldre vård, då krävs flera saker. Vi måste inse att detta är en fråga för den högsta ledningen. Vi måste förstå vilka organisationskulturella förändringar som måste göras och också se till att genomföra dem. Vi måste inse att det kommer att bli problem. Gör en karta över var de kan tänkas uppstå och lägg ner tid och engagemang.


 

Hur svårt kan det vara? - Samarbete för bättre äldrevård och minskad överbeläggning

Att utgå från den enskildes behov av sammanhållen vård är lätt att säga men svårt att göra i praktiken. Vården och omsorgen är inte anpassad för de äldre som behöver den bäst, de som behöver en kombination av specialistvård, primärvård och kommunal omsorg.

Gruppen har ett stort vård- och omsorgsbehov, men insatta resurser leder inte alltid till förbättring. Insatser från olika vårdgivare kan till och med vara motverkande och leda till försämrad hälsa. Det kan i sin tur leda till onödiga inläggningar på sjukhus liksom besök på akutmottagningar som skulle kunna undvikas.

Bristande samverkan mellan och inom huvudmän har varit ett problem i många år. Men det finns goda exempel där samverkan fungerar väl. Några företrädare för olika kommuner/landsting berättar.

Medverkande:

Lena Blomgren, ordförande i Vård- och omsorgsnämnden i Lidköpings kommun
Sven-Ove Andersson, ordf. i ledningsgruppen Närsjukvård västra Skaraborg samt vård- och omsorgschef Lidköpings kommun
Claes-Göran Borg, ordf. i politiska samverkansgruppen västra Skaraborg
Bengt Bergqvist, Vice ordförande Närvårdsnämnd Frostviken
Ardis Lindman, Ordförande Närvårdsnämnd Frostviken

Moderatorer: Staffan Werme, ordförande Beredningen för primärvård och äldreomsorg SKL samt kommunalråd Örebro kommun och Maj Rom, projektchef, SKL

Läs mer om SKL:s kongressen 2011