StartsidaVi arbetar medTillväxt och samhällsbyggnadBredband och elektronisk infrastrukturKommunens roll

Kommunens roll i bredbandsutbyggnaden

När kommunerna engagerar sig i utbyggnaden av IT-infrastruktur för bredband i glesbygd uppträder kommunen i flera olika roller. I grunden är detta en fråga för kommunledningen och för flertalet kommuner är detta dessutom ett relativt nytt verksamhetsområde.

Se till att tillräckligt med tid tas i anspråk för att genomlysa dessa frågeställningar och skapa klarhet i rollerna och deras olika ansvarsområden.

Det medför stora krav på tydlighet i hur kommunen uppträder och hanterar sina roller. I bredbandssammanhang har kommunen tre olika roller

  • Planera - (ny roll)
  • Kund
  • Aktör - (ny roll)
 

 

 

 

Planera för IT-infrastruktur

Kommunernas planeringsroll är av tradition mycket omfattande t ex när det gäller markexploatering, samhällsbyggnad, vård, skola och omsorg. Vad som nu tillkommer är ett sektorsområde, IT-infrastruktur för tele- och datakommunikation, som tidigare helt legat på staten, men som nu även kan hanteras av kommuner.

I första hand kommer kommunerna i kontakt med detta sektorsområdede när man upprättar sitt IT-infrastrukturprogram. Programmet skall godkännas av länsstyrelsen och är ett villkor för att kommunerna skall få tillgång till de statliga stödmedlen i bredbandsförordningarna.

Kommunerna kommer också i kontakt med detta sektorsområde om man väljer att gå vidare efter IT-infrasstrukturprogrammet och konkurrensutsätta stödmedlen för att stimulera marknaden att bygga bredband i glesbygd.

För att kunna hantera denna roll behöver kommunerna bygga upp kunskap kring:

  • hur marknaden för bredbandskommunikation fungerar. Detta är ett område där de flesta kommuner behöver stöd i kunskapsuppbyggnaden
  • hur man utformar krav på leverantörer, förfrågningsunderlag och skriver avtal om produkter och tjänster kring bredbandskommunikation. Även detta är ett område där de flesta kommuner behöver stöd i kunskapsuppbyggnaden
  • den teknik som krävs för att åstadkomma bredbandskommunkation. Detta kunskapsområde kan som regel hanteras av kommunernas egen IT-personal

Ett specifikt inslag i rollen som planerare är att om kommunen väljer att ge offentliga medel (bidrag) till någon marknadsaktör för att bygga bredband så kommer man inte att agera inom det regelverk som anges i lagen om offentlig upphandling (LOU). I stället måste man ha klart för sig hur EU´s regler för statstöd fungerar och veta hur man skriver s k bidragsavtal med den leverantör som får anbudet.

Kund

Att kommuner och landsting är stora köpare av IT-produkter och tjänster är ingen ny roll. Detta har man gjort sedan länge och många kommuner har också byggt upp egen kompetens på detta område, d v s upphandlingskompetens och regleverket kring lagen om offentlig upphandling (LOU).

Viktigt att notera är att sådan upphandling som syftar till att köpa bredbandskommunikation och tjänster till den egna verksamheten inte kan blandas ihop med hanteringen av de stödmedel som syftar till att stimulera utbyggnaden av IT-infrastruktur för bredbandskommunikation i glesbygd.

Det rör sig om två skilda regelverk och därför måste kommunen hantera dessa frågor åtskillt.

Det innebär t ex att kommunen inte kan kombinera villkor för stödmedel för att bygga ut IT-infrastruktur med krav på framtida prissättning för tjänster som kommunen vill köpa i nätet.

Ägare

Många kommuner har egna bolag som kan uppträda på bredbandsmarknaden, t ex energibolag. Ett kommunalt bolag som agerar på bredbandsmarknaden är att betrakta som en marknadsaktör som alla andra, med den skillnaden att bolagets verksamhet faller inom kommunallagens bestämmelser.

Ägaren, kommunen, utrycker sitt ägarinflytande i bolagsordningen resp i ett aktieägaravtal.

I en situation där kommunen, ägaren, planerar att med offentliga stödmedle stimulera marknaden att bygga ut IT-infrastruktur för bredband i glesbygd kan det egna bolaget vara en av de marknadsaktörer man vänder sig till. Då ställs stora krav på att kommunen kan vara tydlig med sina olika roller.

För att kunna uppfylla kraven på god affärsmässighet måste kommunen, ägaren, kunna visa att man inte gynnat eller på annat sätt tagit ovidkommande hänsyn till sitt eget bolag utan att man behandlar samtliga anbudsgivare utifrån likvärdiga förutsättningar.