|
Förordningarna inte ger någon vägledning när det gäller definition av begreppet "öppet nät" utan detta har överlämnats till parterna att komma över ens om. Detta gäller också frågeställningar kring trafikväxling mellan operatörer (peering), knutpunkter/noder i nätet, som är mycket centrala frågeställningar i begreppet öppet nät.
Det gäller således för partena att komma överens om tillämpningar av dessa begrepp och ett visst stöd kan man få från skrivningarna i bredbandsutredningarna men även då gäller att vara överens om hur dessa skall tolkas.
Främst är det staten genom länsstyrelserna och PTS som skall komma överens med de ansökande kommunerna om definitionen av "öppet nät" men sedan gäller att operatörerna på marknaden också ansluter sig till detta synsätt.
PTS har i flera rapporter genom åren redovisat utgångspunkter för analys och diskussion av dessa frågeställningar. Här nedan följer en sammanfattning av PTS syn:
"Att undvika monopolisering och att skapa öppenhet i näten är av central betydelse för att skapa konkurrens och valfrihet på marknaden. Ett öppet nät innebär att nätet upplåts till alla på skäliga och icke-diskriminerande villkor. Det kan finnas olika sätt att åstadkomma öppenhet, beroende på vilken teknik som används och vilken nätnivå som avses.
På kanalisations- respektive på kabel- och antennivå (ledningsnivån) innebär ett öppet nät att nätinnehavaren åtar sig att tillhandahålla kanalisation eller oförädlad nätkapacitet till andra operatörer på skäliga och icke-diskriminerande villkor. Det kan exempelvis ske genom att en stadsnätsägare erbjuder så kallad svart fiber, eller att accessnätet för telefoni är öppet för de operatörer som vill hyra "rå koppar" för att tillhandahålla t.ex. ADSL.
På överföringstjänstnivå - transmissionsnivån - (t.ex. ATM, SDH, DTM) innebär ett öppet nät att nätinnehavaren åtar sig att tillhandahålla digitalt förädlad nätkapacitet till den som efterfrågar det, på skäliga och icke-diskriminerande villkor. En fastighetsförvaltare kan t.ex. tillåta Internetoperatörer att konkurrera om kunder på ett operatörsneutralt nät i sitt bostadsområde, och en stadsnätsoperatör kan erbjuda samma sak i sitt nät.
På IP-nivån innebär ett öppet nät att operatörerna, ISP, hanterar och styr trafiken så att olika innehållsleverantörer kan nå slutkunderna med sina tjänster på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt.
I PTS rapport - Alltid på! - Bredbandsmarknaden ur ett konsumentperspektiv - finns en beskrivning av ett antal orsaker till att lokala monopolsituationer uppstår, vilket kan leda till att en kund blir inlåst i en operatörs telenät (se vidare kapitel 3.2). Ett exempel på en sådan situation är om avtal mellan operatörer och fastighetsägare innehåller villkor som ger operatören en exklusiv ensamrätt att nyttja fastighetsnätet. Detta leder till att operatören även har ensamrätt till vad som distribueras till kunderna. Att erbjuda ett öppet nät är en generell lösning på inlåsningsproblematiken, men det kan finnas tekniska hinder beroende på vilken förbindelse som slutkunden har.
I rapporten finns följande definition av öppet nät:
"...principen att överföringskapacitet i nätet upplåtes till alla på skäliga och icke-diskriminerande villkor."
Öppna nät kan erbjudas genom så kallade operatörsneutrala nät. IT-kommissionen har i rapporten Operatörsneutrala nät - en studie av nät på lokal och kommunal nivå, rapport 41/2001, studerat olika exempel på operatörsneutrala nät.
|
